Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cgde Ljungby, hade hört taJas härom och var nyfiken att fö närmare
underrättelse om det hemlighetsfulla bergfolket. Hon lofvade derför sin bästa
häst åt den, som i julottan ville resa till Magiesten och taga reda på
förhållandet En af hennes raskaste stalldrängar gick in på förslaget och
be-gaf sig åstad. Framkommen till stenen, såg han denna upplyftad på fyra
stolpar af guld och huru trollen derunder höHo sig glada. En ung
troil-qvinna kom ut emot honom med ett dryckeshorn och en pipa, tillsägande
honom, att först dricka bergakungens skål och sedan blåsa tre gånger i
pipan. Drängen emottog båda, men blef i samma ögonblick tillhviskad ett
helsosamt råd af en okänd qvinna, hvarpå han utslog drycken öfver axeln
och red i sporrsträck hem till gården, der ban lemnade sakerna till sin
matmoder. Genast infunno sig trollen, hvilka dock icke kunde inkomma i
borgen, emedan vindbryggan blifvit uppdragen, och lofvade fru Cissela stora
rikedomar och allsköns lycka om hon ville åtcrlemna hornet och pipan,
men att i annat-fall olycka och förderf skulle träffa både henne och hennes
slägt Den modiga frun låt-dock icke skrätrtma sig af dessa hotelser, utan
behöll hornet och pipan, hvilka ännu förvaras på Ljungby gård. Hornet
är nära hälfcirkelformigt med . förgylda * silfverbeslag; pipan, som är väl
skuren i elfenben, är gjord- så,‘.art t hon -kan blåsas från båda ändarne och
ger ett entonigt skärande ljud. Om den ungefärliga tiden, då dessa båda
pjeser blifvit förfärdigade, skrifver prof. Brunius i sina konstanteckningar:
“Då Karl v. Linné ej trott sig med någon säkerhet kunnat uppge hvad
djurslag hornet tillhört, så lemna vi den frågan till framtida undersökning
af naturforskare; men hvad ingen oss veterligen vidrört, nämligen arbetets
hållning och ålder, bör icke här med tystnad förbigås. Hornets beslag
vitnar om en utbildad medeludsstil och en öfvad hand. Om siraterna, som
ingalunda angifvas å Linnés och Munchs ritningar, sammanhållas ined
likartade konstformer å nordiska bygnadsverk, hvilkas ålder man känner,
så synes detta arbete ha omkring år 1300 tillkommit. Pipan, som företer
ett ganska rent snitt, tyckes jemväl ha en hög ålder och den lär, om man
får döma af dess ljud, varit begagnad på jagt.“
Under det fru Cisselas fader Jens Holgerseu Ulfstand var egare till
Ljungby tilldrog sig der följande ovanliga äfventyr. Emelhin honom och
abboten Nils Henriksson i .Beckaakog hade uppstått -en egotvist, hvarunder
abboten yrkade på att bekomma flera af godsets bästa gårdar till klostret.
Ulfstand, som synes ha varit något osäker på sin éganderätt, ingick en
förlikning, enligt hvilken den omtvistade jorden skulle delas emellan parterna.
Det dröjde emellertid ej länge förrän Jens Holgersen kom under fund med
att han blifvit narrad, och att han onödigtvis låtit, afhända sig en del af
sin yppersta jord. Han tänkte genast på hämnd och fick snart tillfälle att
ntkräfva en sådan. - En dag kom den tjocke, välfödde. abboten till Ljungby.
Med mycken svårighet praktiserade han sin tunga lekamen uppför
slottstrappan, der Jens Holgersen artigt mottog honom, beklagande att den vör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
