Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under Ljungby omn&mnde, Jens Holgersen Ulfetand, och anlades, för att
lättare ästadkomma de, för en befästning den tiden nödvändiga,
vallgraf-varna, pä en sidländ mark ett stycke från hafvet Genom gräfhing och
uppdämning bildades pä tre sidor kring borgen en liten sjö, hvaijämte den
smala landtungan i söder genomskars af dubbla vattengrafvar, med
vindbryggor. Bygnadén, som är uppförd af sandsten från GisslehaDar, ett
stenbrott en half mil från Glimminge, samt försedd med dörr och
fönsteromfattningar af Gotlandssten, har en höjd af fyra våningar med en enda
liten ingång på norra sidan, öfver dörren är i muren innefattad en
minnes-tafla af sandsten, på hvilken man ser Jens Holgersen, klädd i harnesk,
stödja sig mot Ulfetandska vapnet, och på hans sidor hans båda hustrur,
hållande sina respektiva sköldemärken, Trolleska och Braheska vapnen. I
flera af rummen äro stengolf samt väggfasta säten i fönsternischerna,
fönstren ftro små, i nedra våningen försedda med järngaller, dörrarna med
sina fällbommar äro grofva och bastanta och sins emellan, stå våningarna i
förbindelse genom talrör. Borgen i sin helhet lemnar det intryck att
ingenting är gjordt för beqvämlighet utan allt afsedt för ett starkt försvar.
För att tillgodose detta mpt en krigslist, som understundom användes vid
medeltidens belägringar, nämligen att fånga .sparfvar, som hade sina bon i
borgen och låta dem antända huset genom att binda metalltrådar med
brinnande- fnöskbitar vid deras fötter och sedan lössläppa dem, äro i murarna
anbragta små runda hål, i hvilka foglarna beldre bosatte sig än under taket
eller på andra antändbara ställen.
Enligt en sägen skall konung Hans en gång gästat på Glimmingehos
hos Jens Holgersen. Majestätet, som fann sig väl hos den gästfrie värden
tillät honom framställa någon önskan, som konungen ville bifalla. UUstand
begärde då, att få ett så stort stycke af en angränsande kronoskog, som
han kunde kringgå på två timmar. Konungen lemnade sin tillåtelse härtill
och Ulfstand satte sig i gång. Innan den bestämda tiden tilländalupit,
återkom han och bar i ena handen en hare och i den andra en afbruten
trästubbe, till bevis för, att oaktad t han kringgått en ganska ansenlig sträcka,
han kunde gått än längre, om han icke gifvit sig tid att fånga haren och
upprycka stubben. Sagan har påtagligen uppkommit deraf att en bildstod,
med en bare i ena handen och en trästubbe i .den andra, funnits som
prydnad på ett af slottets gafvélrösten.
Af de herresäten, hvilka med sina grönskande parker likt angenäma
oaser skänka något lif och omvexling åt det i allmänhet fula och flacka
Ingela tads härad, hafva tvenne örup i Bénestads och BoUerup i BoUerups
socken, liksom Glimminge, ännu qvar sina fasta stenhus från medeltiden.
Att emellertid bygnaderna vid Örup och Bollerup varit ämnade mera tiD
bostäder, än till försvarsverk, synes tydligast genom en jämförelse med
stenhuset vid Glimminge. På båda de förstnämnda ställena saknar man de
vid Glimminge befintliga försvarsanstalterna, liksom å andra sidan mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
