Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla lika vilda som han sjelf, och deras antal sades varit sä stort, att n&r
han uppatälde dem fyra man högt, strAckte dg kolonnen frta Vallen Anda
till Ystads park, så att d& de företa voro vid parken, ryckte de sista ut
ur slottet Denna röfvarflock gjorde hela den kringliggande trakten osäker.
En dag gjorde Isegrim ett ströftåg till Löderups socken och p& dess Ang,
der socknens boskap betade, fasttog han en tjur, flådde den lefvande och
släppte den sedan åter in ibland bjorden. Sedan han en stund roat sig åt
detta, tog hån alla kreaturen, samt lät slagta och bortföra dem. När
presten i Löderup fick underrättelse härom, bannlyste han Isegrim; men denne,
uppretad öfver bannlysningen, for åter till Löderup eller, enligt en annan
berättelse, -ditskickade bönder från Hammars by för att slå ihjäl presten.
Då våldsverkarne kommo, flydde denne in i kyrkan, men bönderna inslogo
föret dörrarna till. vapenhuset och anföllo derpå kyrkdörrarna med sina
yxor. Då presten insåg att dessa snart skulle gifva vika, iklädde han sig
sin presterliga skrud och öppnade qjelf dörrarne för de angripande. Då
fattade röfvarne honom i hufvudet, kastade honom på en sten, som stod
vid sidan om kyrkdörren, samt halshöggo honom. Blodfläckar syntes sedan
länge både på stenen och dörren och ännu i dag kan man på den urgamla
ekdörren till kyrkan se märken efter vårdslösa och djupa yxhugg.
Isegrim, anklagäd för mordet lät afrätta- bönderna och ansåg sig dermed hafva
gifvit tillräcklig upprättelse; men han kunde ändock icke undgå den
hämnande rättvisan. I sitt öfvermod vägrade han att lyda drottningens
befallningar och ’efterkomma hennes krigsuppbåd, hvarför hon lät intaga och
nedbryta Vall-slottet, då Isegrim sjelf och hela hans röfvarskara omkom.
Tosterup, som ännu tillhör grefliga ätten Ehrensvärd, förvarar flera
minnen af Karl August Ehrensvärd såsom hans boksamling, hans
bref-växling med sin grefvinna, född Sparre, hans handteckningar o. s. v. Kort
efter Gustaf den tredjes död nedlade Ehrensvärd, som icke kunde finna sig
i det Reuterholmska gunstlingssystemet, sina befattningar i statens tjenst
och drog sig tillbaka till sitt fredliga hem på Tosterup^ der han
sysselsatte sig med landtbruk och kemi, samt i familjekretsen om qvällarna
utkastade de ryktbara teckningar, som af Oxenstierna blifvit kallade: "Snillets
lek i svenska historien"
Vi befinna oss nu på gränsen till Malmöhus iän, inom hvilket vi ställa
våra första steg till Ystad. Staden, hvars grundläggningstid höljes i
mörker, har troligtvis först efter kristna -lärans införande eröfrat sig stadsnamn,
emedan våra äldsta häfdatecknare derom ingenting hafva att förmäla. Mot
gjutet af 1300-talet egde staden ett Gråmunkekloster, hvars kyrka är den
ännu qvarvarande Petri-kyrkan. Under en del af medeltiden blef staden
ganska rik och blomstrande genom sitt fiske och sin handel på Tyskland;
men hanséförbundets tillväxande makt och inre oroligheter inom danska
riket föranledde snart dess förfall, så att Ystad i början af sextonde seklet
synes hafva varit temligen afsigkommet. Det repade sig ånyo, men den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
