Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAKBSxe. 363
troget till Yarberg, hvars Ijasa husrader och gamla fästningsmurar göra
ett 8& mycket angenämare intryck, dä de plötsligt och oförberedt framträda
för den resandes syn från, höjden söder om staden. — Varberg, i gamla
tider Wardhberg, var ursprungligen ett fäste, som anlades under k. Erik
Menveds krig med grefve Jakob af Norge. Tre särskilda gånger har staden i
följd af krigens ödeläggelser m&st ömsa plats ehuruväl de fredliga värfven,
handel och sjöfart, äfven i sin män torde hafva bidragit till dessa flyttningar.
Det nuvarande Yarberg ligger invid den plats staden innehade närmast före
1660, och är, betraktadt ur synpunkten af småstad, regelbundet och efter
branden 1863 mycfcet väl bygdt, räknande många hus, som med heder skulle
fylla sin plats äfven i större städer. Dess längsta sträckning är från öster
till vester, åt hvilken sida staden afsmalnar mot fästningen med gatorna
utmynnande mot skottöppningarne på fästningsvallarne, för att i händelse af
behof kunna bestrykas med fästningskanonema. Yarbergs största
märkvärdighet är ock Fästningen, som varit använd till fängelse och
korrektions-inrättning och ligger på en liten bergkulle, hvilken på tre sidor omsvallas
af hafvet. Yarbergs fästning har enligt en gammal uppgift sitt upphof från
den fasta bygnad, Lunds ärkebiskop Eskil här anlade i medlet af
1100-talet, och har ännu att uppvisa åtskilliga minneslemningar från forna dagar.
Underst i en af bygnaderna på öfra borggården finnes från den förste
grundläggarens tid ett hvälfdt, till en del underjordiskt rum, som benämnes Eskils
sal. I sydöstra hörnet af fästningsvallen har funnits en “apparetø", eller
nedgång till vallarnes underjordiska gallerier. Den bar namnet Kockenburg
och utgjordes af en hvälfd spiralgång, med särdeles fasta och starka murar,
nog rymlig att kunna med stora kanoner och till och med med hästar och
vagnar befaras. Den sträcker sig djupt under jordytan och står genom en
mängd underjordiska gallerier i beröring med andra delar af fästningen och
synes haft till ändamål, dels att tjena som nedgång till de ned ra batterierna,
dels att vid belägringar kunna genom gallerierna på den svagaste sidan
emot-taga förstärkningar fr$n fästningens öfriga delar, dels ock möjligen att vid
kritiska tillfällen lemna en reträtt upp till den inre borgen. Ännu finnas
der nere stora salar, i hvilka för några år sedan lära qvarstått pinbänkar
och andra tortyrredskap. Gallerierna åro nu, för att förekomma
olyckshändelser, igenmurade. Den stora, i berget huggna brunnen p& slottets öfra
borggård, äfvensom den djupa, i vallen anbragta, Kung Karls kåUa förse
fästningen med vatten. General Pechlins fängelserum, som ännu finnas q var
må äfven nämnas som ett historiskt minne. — Var bergs öfriga bygnad er,
som förtjena någon uppmärksamhet, äro Kyrkan, Rådhuset, Norra Hallands
Sjukhus samt Nya Radhuset med dess vackra parker, en bland de mest
storartade bygnader af detta slag i Sverige.
En stor del af kuststräckan från Varbeig till Hallands nordliga gräns
har samma dystra och enformiga karakter, under hvilken vi hittills lärt
känna detta landskap. Den har likväl en nordisk prägel, som saknas i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
