- Project Runeberg -  Fosterländska minnen i ord, sång och bild tillegnade svenskarne i Amerika /
369

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som fått sitt namn deraf, att hvatje hemmansåbo fordom skattade en s&dan
ost åt kronan. Denna ost, som vid vissa tider göres af all den mjölk,
som bonden erhåller af sin hjord ,på den dag mjölkafkastningen &r störst,
Ar ganska fet och v&lsmakande; är, medan han ännu &r färsk, lös och
nästan flytande, såsom Schweizer-osten från Uri, men blir efter ett års
förlopp fast och stadig.

Invånarne älska, i likhet med alla bergfolk, innerligt sitt land.
Aldrig höres Herjedalingen misströsta under yttre lidanden och försakelser,
han är öfvertygad, att hans land kan föda honom och att de pröfningar,
som ofta träffa honom genom att frosten förstör grödan å hans små
åkertegar, äro en Guds skickelse, som länder till hans bästa. Han hoppas på
framtiden med ett lugn och en undergifvenbet, som aldrig svigtar. Aldrig
höres från hans mun ett knot eller någon klagan och hans fromma
förnöjsamhet följer honom troget till grafven. Aldrig hör man under
missväxtår klagorop från honom höjas, och sällan anlitar han staten om tyelp.
Han är icke blott sjelf frisk och lycklig, utan varmt medlidsam då han
ser andra, som äro mera beböfvahde, än han qelf. Det fattiga
Särna-folket från Dalarne kommer icke sällan hitupp för att tigga, och
Heijeda-lingen delar då ädelmodigt med dessa sina bröder af sitt lilla förråd.

Heijedalens befolkning är af en medelmåttig växt och båda könou
hafva en frisk och kraftfull kroppsbygnad. Likväl ser man sällan ett
vackert ansigte, icke en gång bland ungdomen, med undantag likväl af den
yngre qvinliga befolkningen i Vemdalen, bland hvilken icke sällan
förekomma verkliga skönheter. Dessas naturliga skönhet förhöjes ytterligare af
en egen Jjuf oskuld, som i förening med mildhet och hjertlighet röjer sig
i hela deras väsen, hvilket ännu icke blifvit sknggadt af den
dysterhet, som vid mognare år vanligen är ett utmärkande drag i dessa
bergsbors lynne.

Klädseln är eller har åtminstone förr varit ganska enkel, och både
män och qvinnor göra sina kläder af vadmal Männen bära merendels
mörkgrå långa rockar, eller också tröjor, samt knäbyxor af sämskadt skinn
af elg eller andra djur. Hustrur och flickor gå alltid om Bommaren i
hvita linneärmar och nyttja i helgdagslag svarta kattunsförkläden,
hvar-jämte hustrurna bära svarta mössor med spets, som betäcker tinningarna,
under det flickorna hafva hufvudet täckt af en kattunsduk, som om vintern
utbytes mot en brokig mössa. Både gamla och unga pryda sig dessutom
med små nipper, såsom spännen, halskedjor, medaljer o. d. Under senare
år har dock detta mycket förändrats, så att man äfven här påträffar lyx
i kläder och benägenhet för utländskt kram. Många gamla sedvanor hafva
fått lemna rum för nya. Ett exempel på dylika gamla bruk må nämnas
att brudgummen förr under vigseln, som förrättades i kyrkan, nyttjade
prestkappa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:51:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fosterland/0656.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free