Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2. Genom Sveriges bygder af Herman Hofberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och mogna. Deremot är vinterkölden mycket sträng och hinner till fyrtio
grader under fryspunkten och derunder.
Lapplands befolkning, omkring 32,000 menniskor, utgöres dels af
svenska och finska nybyggare, dels af landets ursprungliga befolkning, lapparne,
hvilkas antal utgör omkring 7,500. Dessa senare tillhöra den grönländska
eller polarstammen och utmärka sig genom liten, men fast kroppsbygnad,
grågul hudfärg, bredt ansigte, små, aflånga, mörkbruna ögon, platt näsa,
utstående kindben, tunna läppar, bred mun och spetsig baka, med litet skägg
Språket är beslägtadt med finskan, men saknar dess välljud. Det gir ock
ofta svagt och gnällande öfver lapparnes läppar, hvarigenom det behag,
som det i sig sjelft eger, då det framföres -kraftigt och rent, går förloradt
— Till lynnet äro lapparne i grunden välvilliga, fridsamma, rättänkande
och ärliga, men umgänget med nybyggare och på deras svagheter ockrande
handlande har gjort dem misstänksamma och försigtiga. Lapparne besitta
icke den kroppens styrka, som svenskar, norrmän och finnar, men det hindrar
dock icke att de lika modigt utsätta sig för faror på (jäll och hafj att de
äro lika så uthålliga, när det är fråga om att utstå besvärligheter, lika
så ihärdiga i att öfvervinna dem, som några andra. Många uppgifva, att
lapparne äro hämdgiriga, baksluga och fega, men detta omdöme skall
motsägas af hvar och en, som med dem kommer i närmare beröring; ty några
dylika grunddrag finnas icke i deras lynne, ehuru det ej kan förnekas, att
det på enstaka individer bland dera, såväl som bland andra folk, år
till-lämpligt. — Namnen Lapp och Lappland äro éj deraä egentliga, utan ha
blifvit dem gifna af finnarne; sjelfve kalla de sig Same och sitt land
Sa-melads. — Liksom andra folkslag hafva äfven lapparne sina sägner omen
aflägsen forntid, och man återfinner i dessa fornsägner samma
föreställningar, som man påträffar hos alla gamla folk, om en allmän vattenflod, som
öfvergått jorden. “Redan innan Gud stjelpte om verldenu — berättar en
Lappsaga — “fanns det folk i Samelads; men då vattnet från hafven och
floderna vid denna “omstjelpning“ steg upp på landet, fördränktes alla
lef-vande menniskor med undantag af trennc syskon, en gosse och en flicka,
hvilka Gud förde upp på ett högt berg, som kallades “Passevare" (det he-,
liga berget). Sedan vattnet afrunnit från jorden, åtskildes syskonen, för
att hvar på sitt håll uppsöka andra menniskor. Efter trenne års fruktlöst
sökande sammanträffade de och igenkände hvarandra. De åtskildes på nytt,
och efter andra trenne år möttes de; men begåfvo sig åter ut i veriden.
Sedan de ytterligare i tre år vaudrat omkring, träffades de utan att
igenkänna hvarandra. De följdes nu ät genom lifvet och ifrån dem härstamma
alla menniskor, som nu lefva på jorden, både Same och Svenskar. — Egen
är detta folks föreställning om upphofvet till deras eget och svenskarnes
olika lefnadssätt. Från begynnelsen — mena de — voro både svenskar
och lappar ett folk och deras stamfäder hado samma föräldrar; mea en
gång vid ett häftigt stormväder blef den ene förskräckt och skylde sig un*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
