- Project Runeberg -  Fosterländska minnen i ord, sång och bild tillegnade svenskarne i Amerika /
12

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fryntlig i skick helsade fru Ingeborg de från hennes fädernesland komna
gästerna oeh intog, efter slutade bestyr, sin karmstol vid öfversta
gafvel-väggen, hvarefter Astrid och tjenarinnorna satte sig på tvärpallen bredvid
henne. En veckrik hufva slöt sig tätt kring fru Ingeborgs panna och
kinder utan att vanställa hennes ädla och rena anletsdrag. Hennes mörkbruna
klädnad föll mjukt kring en hög och ännu smärt gestalt och var med stora
knappar af renaste bernsten tillknäppt öfver bröstet. Vid hennes sida
skramlade nyckelknippan, en lagvigd husmoders värdighetstecken, och på
hennes hand, som gaf hedrande vittnesbörd om flit, glänste en guldring,
intyg om svuren trohet. Vördsamt hade alla männen rest sig vid husmoderns
inträde, och hennes make höjde sitt horn och drack hennes välgång, såsom
han vid alla gästabud haft för kär sed att göra under deras tjugufyraåriga.
lyckliga samlif.

Måltiden njöts grundligt och varade länge. Under densamma
språ-kade jarlen mycket med Björn Stallare om norska förhållanden och om Olof
Haraldsson, men husfrun underhöll sig mest med en af hans följeslagare,
den isländske skalden Hjälte Skäggason, som hon i sin ungdom sett i Olof
Tryggvassons hof; hon sporde honom mycket om hans underbara ö, der
elden lågar under snön, och den sångrike isländaren gaf henne ger na besked
och vann för långa stunder hela lagets öra vid berättelserna om det älskade
sagoland, som han väl flera gånger lemnat för att qväda i konungars hof,
men dit han alltid längtade åter till fränder, hem och maka. Björn fann ej
lämpligt att inför så många åhörare bringa på tal sitt ärende till jarlen, men
sedan de fleste gått att söka hvilan, stannade han med Hjälte och Sigvat
en stund qvar hos värdfolket. Han framtog då en guldring, hvari stenar
gnistrade mot eldsljuset, räckte den åt Ragvald och sade:

“Detta fingerguld sänder dig konung Olof med helsning, att du skall
så som dig bäst synes använda det vårdtecknet, som lärer vara dig väl
bekant. Min konung önskar ingå fred och förlikning med Upsalakonungen.
befästa den landsskilnad, som Olof Tryggvasson uppdrog, och få ett slut på
de härjningar och det manfall som alltför länge varat. Han beder dig med
råd och dåd stödja vårt ärende, sedan du hört de vilkor han bjuder. Ett af
dem är, att intet får nämnas om de män, som på begge sidor fallne äro. tv
aldrig kan konungen i Sverige med penningar återgälda den manskada vi af
honom lidit. Ett annat är, att han till fredspant ville gifva min konung
sin dotter Ingegerd till äkta.”

“Farliga tidender har jag nu fått spörja.” sade jarlen, sedan han åhört
Stallarens ord, “och underligt måtte din konungs sinne hafva vändt sig mot
dig, då han velat sända dig till säker ofärd; ty hvad jag och andra vunnit
med våra förlikningsråd till Olof Skötkonung är, att hans hätskhet mot
Norges konung mycket stegrats. Budskap från Olof digre till honom
varder budbärarens hane.”

“Jag vet nog att han är vred,” svarade Björn, “och med missmod åtog
jag mig ärendet; men lyda min konung är dock min svurna pligt och min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:51:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fosterland/0735.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free