Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det rikt veckade spetskråsefc, som höljde hennes harm, öppnade ett
silfverbe-slaget juvelskrin af ebenholz och tog derur en med perlor och safirer
smyckad medaljong, som inneslöt på ena sidan en valknut af guldglänsande hår
och på den andra sidan ett väl träffadt miniatyrporträtt af Gustaf Adolf.
Med en kyss, lika varm som ren och blyg, helsade Ebba Brahe denna ädla
bild samt trohetsknuten af gyllene hår, böjde derefter forsigtigt blommans
späda stjelk i ring omkring den senare, och hängde sedan den väl
hopknäppta medaljongen vid perlbandet, som prydde hennes hals.
“Jag tror att jag icke här på Strömsholm behöfver skrinlägga min
klenod,” så fortsatte hon sin tysta monolog. “Den vördnadsvärda drottning
Katarina har milda ögon och vänligt sinne; hon skall ej göra någon fråga
eller anmärkning, om än mitt smycke skulle råka glida fram och ådraga sig
hennes uppmärksamhet; på sin höjd skall hennes fina, goda småleende röja
att hon gissat hvem som skänkt’ mig det och hvad det innehåller. Men hade
jag vågat bära min konungs nyårsgåfva vid hans moders hof, så ve mig!
Drottning Kristinas skarpa ögon och hoffrun ti mrens afundsamma blickar
skulle snart fått syn på den, och med stränga bannor, med tusen bittra
stickord hade jag fått umgälla lyckan att ega den. O,‘huru glad jag är och
tacksam att min älsklings omtänksamhet beredt åt mig detta stilla fridhem?
der ingen missunnar mig att i tysthet tänka på honom, längta efter honom
och bedja Gud beskydda honom, som fjerran i fiendeland kämpar med
otaliga faror.”
Ett moln af djupaste vemod drog plötsligt öfver den unga flickans
fina, sköna och själfulla ansigte, och stora tårar svälde i de nyss så soligt
leende ögonen. Långa månader måste förgå innan hon finge hoppas på
återseende, och hvad kunde icke hända under denna pröfvotid, huru många
vådor hotade ej hennes lijelte! Mäktigt manad att bedja för hans välfärd,
lif och helsa, för hans egen och hans rikes lycka, äfvensom att tacka och
prisa för det vittnesbörd om hans kärlek och trohet, som hon denna dag fått
mottaga, böjde Ebba Brahe sin smidiga gestalt i andaktsfull tillbedjan.
Tårar föllo som ett majregn öfver hennes kinder då hon nedsjönk på bönpallen,
och länge låg hon der på sina knän.
’ Redan då Gustaf Adolf och fröken Ebba som barn lekte med
hvarandra i slottsgemaken och på “st allplanen” uppstod mellan dem en innerlig
vänskap, som i trots af långa tiders skilsmessa växte i kapp med dem sjelfva
och i ungdomens vår öfvergick till den varmaste kärlek. Magnus Brahes
husfru, Brita Leijonhufvud var förtrolig vän med Carl IX :s gemål Kristina
och fick på sin dödsbädd af henne löftet, att hon skulle moderligt antaga
sig den hädångående väninnans enda barn. Med lit till detta löfte, gick
grefvinnan Brahe nöjd ur denna verlden, och den moderlösa Ebba kom till
hofvet få månader förr än konung Carls ögon slöto sig i döden. Kanske
bidrog då den ömsesidiga sorgen att innerligare sammanföra de tvänne unga
hjertan, som redan förut i sin tillgifvenhet och städse stigande beundran
klappat för hvarandra. Och Gustaf Adolf dröjde icke länge att yppa huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
