Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O poules, en voyant vos traits et vos appas,
Quel est le coq maudit qui ne chanterait pas!
det är på svenska uttydt (enligt en samtida vitterlekares anteckning):
Små höns! När han f&r se så täck och retand’ kulle,
Det vor" en fanders tupp, som då ej gala skulle.
Skämtet är onekligen fyndigt och behagligt, alldeles i stilen af den sirliga,
pudrade, sminkade och dock naiva tid, som såg det födas.
Man vet ej blott anledningen till taflans målande; äfven de af bildade
unga fröknarna äro kända, tack vare den person, som skänkte bilden till det
storartade Gripsholms-galleriet, der den nu förvaras. Af de två öfre
hufvu-dena föreställer det till höger Henrika von Liewen, det andra Charlotte
Taube; de i nedra raden äro, från venster räknadt, systrarna Ulla och
Agneta Strömfelt, Charlotte Sparre och Ernestine Grisheim. Det var samma
unga damer jemte några andra, för hvilka Lovisa Ulrika ärnade inrätta ett
särskildt porträttgalleri på Drottningholm, en tanke som dock aldrig blef
förverkligad, trots det att hvars och ens drägt och karakter på förhand
bestämdes, och franska epigram skrefvos till hvar bild af så väl den bekante
franske författaren Piron som af Tessin, hvilken sannolikt äfven här
uppgjort sjelfva planen.
Redan förut hade den på uppfinningar af olika slag outtömlige grefven
firat en eller annan af de här afbildade fröknarna. Så hade han låtit
porträttera sin slägting, den förtjusande, Charlotte Sparre, som uLa folie11 af
Antoine Pesne i Berlin, en bild hvilken nu pryder vårt nationalmuseum,
ellers om uLa rose11 af Massé; så har han uppvaktat fröken Liewen med en
jetton, derför att hon varit tankspridd i trisettespel, och fröken Agnete
Strömfelt, emedan hon ej älskade musik och nattvak. Och dessa damer
för-tjenade den fine verldsmannens artigheter och ett helt hofs galanteri, såsom
deras senare lefnadshistoria visar; ty alla tillhöra de antalet af sin tids mer
framstående qvinnor. Henrika Liewen blef gift med öfverintendenten Carl
Hårleman och skildras som ett högst begåfvadt fruntimmer, särskildt inom
den då blomstrande politiska intrigens område. Charlotte Taube, syster till
riksgrefvinnan, har ett stort namn i vår odlings häfder, ty det var hon som
genom sin beslutsamhet och ihärdighet förekom en handling, hvilken
annars skulle vanärat tidehvarfvet. Hon räddade nämligen tolf dalqvinnor
från att afrättas som trollpackor, en bragd, hvars betydelse erkändes af hela
adeln, då den 1762 präglade en medalj öfver dåvarande grefvinnan De la
Gardie. Det var också för henne enskildt som Tessin, enligt egen uppgift,
slog den ofvan beskrifna hönsmedaljen. Ulla Strömfelt blef sedan
riksrådet och öfverståthållaren Carl Sparres grefvinna och hedrades, äfven hon,
efter sin död med en medalj. Agneta, hennes syster, blef maka åt den
utmärkte landshöfdingen, generalmajoren Carl Adlerfelt. Ernestine Grisheim,
gift med hofmarskalken Palmfelt, slöt sina dagar såsom underhofmästarinna
hos dåvarande kronprinsessan Sofia Magdalena. Hon var i öfrigt känd så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
