- Project Runeberg -  Fosterländska minnen i ord, sång och bild tillegnade svenskarne i Amerika /
34

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

män: en och annan tar sig en klunk ur dryckeshornet. Öfver hvarje man
glimma på väggen hans vapen.

I högsätet å norra sidan sitter husbonden. Midt emot å den södra
står äfven ett högsäte, men det är tomt. Samtalet vill sig ej rätt i qväll:
det är väl längesedan man hörde något nytt från bygderna eller från de
nordiska konungahofven — då höres vapenslammer utanför; det är gäster, som
oväntadt komma. De välkomnas; och den förnämste får sin plats i det
tomma högsätet. Och första frågan af husets herre lyder: “hvad tidender
för du med dig?11 Då berättar den nykomne gästen, hvad han sist
upplef-vat, och hvad han säger fäster sig hos alla väl i minnet. Nu blir det lif och
gamman i salen, och i den välkomnes berättelse ljuda namn, som väl
kännas: en af de omtalade personernas bedrifter har ryktet måhända redan fört
vida kring landet, med en annan har någon af de närvarande kanske sjelf
stått i personlig beröring; med en tredje är möjligen någon på närmare
eller fjärmare håll i slägt. Allt hvad så förtäljes stannar lefvande qvar i
minnet, och man meddelar det derpå åt andra lyssnande lag: snart går
berättelsen utöfver hela Island. Den lefver sedan med fullt lif i dägtenas
goda hågkomst, till dess omsider — århundraden efter dess första
omtalande — en sagokunnig man samlar och med konstförfaren hand hopgjuter
till ett helt de skilda berättelserna om en person eller en ätt.

På detta eller liknande sätt måste en isländsk s. k. ättsaga .inses ha
uppstått.

Vi ega qvar en mycket rik litteratur af sådana sagor, hvilka lefvande
och åskådligt sätta oss in i det fornisländska lifvet och dermed äfven i viss
mån i det öfriga nordens forntidslif, ty detta har till grundlynnet varit
detsamma som det på Island.

I de isländska sagorna kunna vi derför åtminstone sägas skymta
dragen af våra egne förfäder — sådane de lefde och handlade vid slutet af
vikingatiden (omkring 900—1090 e. Kr.) — om hvilka vi eljest ha oss så litet
bekant.

De karaktersdrag, som utmärka de forne isländingarne, hafva alltså
utom sitt allmänt menskliga intresse äfven ett särskildt för oss. Och i det
jag ur sagorna uttager några af deras förnämsta manliga personligheter och
karakterer, vill jag alltså söka teckna männen i nordens forntid vid
vikingatidens slut.

Dock vill jag ytterligare förutskicka några allmänna anmärkningar.
Ser man utöfver det stora sagoförrådet, finner man lätt, att den forntida
föreställningen om hämdens och särskildt blodshämdens nödvändighet är
det drifhjul, som i de allra flesta fall hvälfver de skildrade händelserna
framåt. Derför möta vi nästan på hvarje sida blod och blodscener. Detta
är nu en gång så och kan icke hjelpas: de bästa sagorna visa sig ha till sin
uppgift att återgifva sanna lifsbilder från dessa gamla tider, och
blodsbäm-den var en af de mäktigaste inre makter, som styrde forntidens slägten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:51:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fosterland/0759.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free