Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som förklarar dem, och gjort rent af till glänsande karakterer, hvilkas
förnämsta drag är älskvärdhet, personer, hvilkas mjukare, fint anlagda lynnen
under hela deras lif haft hårdt tryck af de dem omgifvände hårdare
karakte-rerna. Dessa tvenne äro de nämda Gunnar från Lidarände och Kjartan
Olofsson, begge tillhörande de få män, hvilkas yttre fägring sagorna sjelfva
kännetecknat såsom mönstergill. Kjartans öden vill jag till sist i korthet
skildra.
I Laxdölernes saga säges han ha varit “en mycket bildad man,
vapen-kunnigare än de fleste, händig, en god simmare och i öfrigt en den ypperste
idrottsman. Dertill var han vänsäll och umgängsam, så att hvarje barn
höll af honom. Han var munter och gifmild.” Han uppfostrades samman
med sin fosterbroder och friinde Bolie, och så stor var vänskapen emellan
dem, att de alltid följdes åt. Hvart Kjartan gick, gick äfven Bolle. I
grannskapet bodde en qvinna, som hette Gudrun, den vackraste qvinnan på
Island — hon var af sådan fägring, att “all grannlåt, som andra qvinnor
buro, tog sig ut som dockståt vid sidan af hennes.” Till henne styrde
Kjartan jemt sina steg, och alltid var Bolie hans följeslage. Allas mening
var, att inga der i trakten så passade för hvarandra som Kjartan och
Gudrun. Också hade de fort fattat varmt tycke för hvarandra. Då Kjartan,
som andra isländske, unge ädlingar, skall göra sin utlandsfärd — en sådan
ansågs med med nödvändighet böra ingå i hvarje förnämare ynglings upp.
fostran — och han kommer att taga afsked af Gudrun, är hans tillärnade
färd henne mycket emot. “Jag tål icke Island, när du är borta,”
säger hon.
Emellertid reser Kjartan, och Bolie följer honom som alltid. Sedan de
en tid varit hos konung Olof Try gg veéson i Norge, återvänder Bolie till
Island.
Han har i Norge ofta sett Kjartan höfviskt samtala med konungens
syster Ingeborg, och häraf begagnar han sig efter hemkomsten, i det han
lifligt inför Gudrun förtalar Kjartan. Hans ideliga sällskap med denne
under hans forna besök hos Gudrun tyckes nu bära mogna frukter. Han
älskar henne och friar till henne. Förtalet öfver Kjartan och hennes faders
vrede, då hon sagt sitt nej åt Bolie, åstadkomma till slut giftermålet mellan
honom och henne.
Till sist vill äfven Kjartan lemna Norge; det ser ut, som om han ej i
längden trifdes i det land, der Gudrun ej fans. Han kan icke förmå sig att
stanna qvar, fastän konungen på allt sätt söker att qvarhållahonom, t.o.m.
förespeglar honom ett giftermål i Norge, som det ej fans make till på
Island — med konungens egen syster Ingeborg. Men Kjartan vill resa. Ur
berättelsen om afskedet med konungssystern framgår, att hon verkligen
fattat tycke för den reslige och höfviske isländingen. Hon tager
förtryt-samt fram ur ett skrin en hvit gullstickad brudslöja: den, menade hon,
skulle väl passa som god prydnad åt Gudrun Osv i versdotters hufvud.
“Gif henne den som brudgåfva,” sade hon, “på det Islands qvinnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
