Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•‘Visserligen, frände, aktar du nu att begå ett nidingsdåd; men hellre
vill jag taga döden af din hand än gifva dig den.”
Han kastar bort sitt svärd, och Bolie ger honom tyst danesåret. Han
segnar om i sin förre fosterbröders armar. Och som en vacker runslinga
på Kjartans grafsten kunna Gudruns ord sättas, när man en gång frågade
henne, hvilken man hon skattat högst och älskat mest: “den man, som jag
dock varit värst emot.”
I de fornnordiska karaktererna är det mycket vildt och rått, som
stöter oss bort, men frånse vi detta och sätta oss helt in i tidens åskådning, är
det omöjligt annat än beundra dessa stora och helgjutna personligheter,
som aktade allt ringa, rikedom, helsa, lif, så snart det galde hvad de efter
sin tids begrepp ansågo som sin och de sinas heder.
s ö a. u. BÅÅTH.
Carl XI och hans faster. -
Såsom exempel på huru en historisk händelse kan taga form och
fortplanta sig i folkminnet, anföres följande sägen från Vestergötland.
Kort efter det Carl den elfte indragit adelns mesta gods till kronan,
kom han en dag till Höjentorp, som beboddes af hans faster Maria
Eufro-sina. I stora trappan mötte han fastern och blef genast helsad med en
grundlig örfil.
Förbluffad öfver ett sådant mottagande utbrast konungen: “Det var
lycka att I träffade just mig, — men hvarför slåss I, faster?”
“Jo — sade grefvinnan — det skall du ha för det du tagit all min
egendom ifrån mig.”
Derpå gingo de in i salen, der grefvinnan framsatte för kungen en
sillstjert och en liafrekaka.
“Har I inte bättre kost att bjuda på?” frågade kungen.
“Nej — svarade Maria Eufrosina —, som du har dukat, må du äta.”
“Faster! — sade då kungen — vill faster ge mig sitt guld och silfver,
så skall jag rikligt försörja faster till döddagar.”
“Skäms du inte! — afbröt grefvinnan — vill du inte låta mig behålla
mitt guld och silfver heller?” — och dermed gaf hon kungen en ny örfil,
livaraf han vardt så förskräckt, att han reste sin väg och förklarade, att
grefvinnan skulle få behålla Höjentorp så länge hon lefde.
Guld vaggan.
Sann händelse från Bohuslän.
Ett par år efter Carl den tolftes död strandade en stormig höstnatt ett
fartyg utanför ön Tjörn i bohuslänska skärgården. Fartyget hade en myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
