Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yid denna kränkande beskyllning hordes bland de församlade ett doft
mummel och de blickar, som riktades på anföraren, voro allt annat än
vänliga.
Uppmuntrad af detta lika tydliga som ovanliga bevis på opposition,
återtog Bänka-Erker: “Akta du din egen skalle! menar du Bogen har så
kort minne, att han irite kommer ihåg, att det var du, som tubbade ifrån
honom hans trolofvade, och sedan belönade hennes ömhet med ett skott i
lijer-tat, när du ledsnade vid henne.”
“Tig!” skrek anföraren, synbart bleknande. “Bögen har sjelf sagt, att
Karna aldrig var hans fästeqvinna.”
“Puder!” fortfor Göinge-bonden; “jag säger, att Bögen är en
förrädare, som endast lurar på tillfälle att få mäta dig din skeppa riktigt rågad.”
“Ja, Bögen är inte att tro,” utläto sig flere.
“Bäst att ge honom sin hyra först som sist; några blåbär kan man väl
kosta på honom,” ropade andre.
Medan denna ordvexling pågick hade brasan i spisen brunnit ned och
kastade ett svagt skimmer ö^fver rummet. Hastigt upplystes det på nytt,
men den gången koin skenet utifrån. Ett doft slag hördes mot dörren, som
om en stock eller annat tungt föremål fallit emot den.
I ett ögonblick voro snapphanarne på benen och fattade sina gevär.
Anförafen och fem, sex andra störtade på dörren, men denna var tillbommad
utifrån. De andra rusade till fönstren och sågo vid det klara skenet af
några bloss en hop svenska soldater färdiga att storma huset.
“Vill du medge än att Bögen förrådt oss?” hviskade Bänka-Erker till
sin vederdeloman och visade på den omtalade, som syntes bakom soldaternas
leder.
Utan att svara kastade anföraren sin bössa till ögat, ett skott small och
en kula for hvinande förbi Bogens öra. “Fördöme,giek icke den bofven fri!”
skrek Tuve och började åter ladda. .•
Emellertid blef hans skott signalen till ett allmänt angrepp från de
utanför posterade soldaterna. Den ena gevärssalvan affyrades efter den
andra genom fönstren och besvarades modigt af de i huset instängda
snapphanarne. Efter en stund begynte försvaret dock bli lamare, och till sist
sågs endast anföraren skymta framför fönstren, i det han då och då sände en
väl riktad kula bland fiendernas leder.
Plötsligt varsnade han ånyo den af honom så djupt hatade Bögen
stående tätt utmed huset invid stammen af ett träd. Blixtsnabbt lade han an,
men samma manöver verkstäldes ej mindre hastigt af Bögen. Tvenne skott
med en enda knall träffade hvar sitt mål, begge snapphanarne lågo döde.
Såsom Bänka-Erker anade, hade Bögen, drifven af hämdbegär, sällat
sig till snapphanarne för att utkräfva straff på den som sköflat hans lefnads
lycka. I stället för att plundra Karups prestgård, hade han under
förespegling af ett rikare byte lockat sina trenne kamrater till ett ställe, der han
visste att en detacherad ströfkår af svenska styrkan var lägrad. De trenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
