Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKEVIKARNE ELLER FRÅMLINGARNE PÅ YERMBÖN. 57
“Åh! ded va väll nån gnista, kan jag veda, ty ded va en falig hop lys,
och hur de snuppa, har väl nått skarn kommit ner bland bomull eller såent.”
“Ljus! Hvarför hade de så många ljus nu på ljusa våren?"
“Lys? Jo, der sto väll hundra kring kamrerskans kista, när hon
be-grafdes.”
“Min mor är således död? Ack, jag anade en olycka! — Men,
Mårten, är det sannt, är hon död?”
“Ja, ded ä en sag ded — å begrafven osse må.”
“Var hon sjuk länge?”
“Syg? Å nej; hun do nock å liasom en altrations-förskrättjelse,
kan ja tro.”
“Af alteration, af förskräckelse — hvad säger du?”
“Jo, ded ä en sag ded; — när kamreren hängde säj på en spig.”
“Min far! Har han tagit lifvet af sig?”
“Ja, ded ä en sag ded.”
“Men hvarföre? Han hade ju ingenting att sörja öfver,” återtog
sonen, sedan han något sansat sig.
“Inget att sörja over? Åh, ded va liasom af beskjämmelse.”
“Af blygsel! — min hederlige far!”
#“Ja ded ä en sag ded, när mamsell, herrens syster, rymde bort med
Pär — stalldrängen.”
“Rymde min syster?”
“Ja, ded ä en sag ded; för si Pär blef värfvader till Tulleriet i
Kre-schansta*) — å så for ho mä.”
Nu visste kamrerens son allt. Egendomen hade brunnit, fadren och
modren voro döda, systern hade rymt, hästarne hade stupat, de taraa
kor-parne, hans barndoms nöje, voro döda — allt var borta, och ändå måste han
tacka Mårten, som meddelat honom nyheterna dropptals.
Mårten handlade omedvetet, som så kallade “Ömma vänner” handla —
med föresats. I stället för att gifva en olycklig underrättelse på en gång:
en hel matsked och dermed slut — fördela de den bittra sanningen i
droppar — af bara skonsamhet.
Skevikarne eller främlingrarne på Vermdön.
Strax efter Carl den tolftes död yppade sig några pietistiska
“oroligheter,” som föranledde regeringen “att taga i öfvervägande den våda, som
kunde uppstå deraf, att personer samlades till enskilda andaktsöfningar,”
och frukteu af dessa öfverläggningar blef det beryktade konventikelplakatet
af den 12 januari 1726. Att nämnda förordning icke var någon tom bok-
*) Artilleriet i Kristianstad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
