Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om den unga flickans uppfostran känner man föga. Stundom växte
hon upp i hemmet, stundom mottogs hon till fostring af någon vän eller
frände till föräldrarna. Ofta var det band af tillgifvenhet, som förenade
den unga mön med sin fosterfader, starkare än det, som förband henne med
den verklige fadern, och fosterfadern visade å sin sida också mycken
svaghet för fosterdottern. Alltid kan man antaga, att hon lika som gossen njöt
stor frihet under sin uppväxt. Hon lekte med andra barn, och huru
stojande och dristiga barnens lekar än voro, lemnades de alltid i ro med sina
upptåg. Man finner sällan, att de tillrättavisades för sitt ofog, såvida de
icke, såsom i Nials saga förtäljes, förlöjligade närvarande personer och af
dem då’tilltuktades. Hvad flickan lärde var olika slag af handaslöjder och
att förestå hushållsbestyren. En och annan lärde äfven runornas kännedom
och läkekonst. Hon ansågs då vara särdeles mångkunnig, för såvidt
dermed icke förstods seid och annat trolleri, hvilket dock sagorna omtala såsom
vanhederligt. Den skonsamhet, som i allmänhet visades qvinnan, kom
derfor icke dem till del, som ansågos befatta sig med trolldom, och en sådan
kunde stundom utan vidare omständigheter stenas ihjel eller stoppas i en
sälbälg (det ouppskurna skinnet af en säl) och dränkas. Så illa ansedd som
den vanliga seidqvinnan var, så högt aktades dock völ van (sierskan). Ehuru
äfven hon öfvade seid och trolleri, ansågs hon dock nästan som ett högre
väsen. Hon inbjöds till alla gillen, anlände dit med talrikt och lysande
följe, intog hedersplatsen vid bordet och lönades frikostigt för sina
förutsägelser. Ja, hon vördades så högt, att hon på ting kunde blifva
skiljedomare. Att uppdraga en bestämd gräns mellan völvan och den simpla
troll-qvinnan låter sig icke göra, utan torde man kunna antaga att trollqviunan
föröfvade illgerningar, som hon gaf sken af att vara åvägabragta med
trolldom eller seid, då deremot völvan, utom det att hon ansågs kunna utforska
framtiden, endast befattade sig med trolldom af oskadligare slag.
Då mön blifvit vuxen, följde hon sina fränder till gästabud, till tinget
eller de ställen, der den manliga ungdomen, ofta i stora skaror, öfvade sig i
vapenlekar och andra idrotter, samt till de så kallade hästtingen, — fordom
lika mycket omtyckta som nutidens kapplöpningar, — der hingstar hetsades
mot hvarandra. Vid dessa tillfällen träffades ungdomen af båda könen.
Qvinnans bifall skattades högt af ynglingen och hon gaf det gerna åt den
vapendugligaste och tappraste, äfven om han ej mera hade ungdomen qvar.
Så qvad Arnfinn Jarls fagra dotter till den unge Egil Skallagrimssou, som
kom för att göra sin rätt gällande, när lotten fallit på honom att dricka
tva-männings med henne, en sång, der hon förekastade honom hans ungdom
och förmodade bragdlöshet. Sången, här något fritt återgifven, ljöd.
Sven, hvad vill du i mitt säte?
Icke sökte du i kampen
Ofta mätta glupske ulfven?
Yngling, vik ifrän mitt rum!
Icke hörde du om hösten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
