Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kärlek,” skilde han sig vid trettio, — andra säga nio hustrur, och då Snöfrid
blef hans maka, glömde han för hennes skull allt och tänkte endast på
henne. Då hon slutligen dog, sörjde han vid hennes lik i tre år. Men de
älskogsförhållanden, som sagorna visa oss före eller utom äktenskapet, te
sig öfverhufvud taget ganska besyn ner ligt. Oemotståndligt dragas de
älskande till hvarandra, oaktadt alla hinder, och skiljas åter utan att man
förmår fatta orsaken. Det hela är en spännande gåta utan lösning; men då
man läst om några dylika sagor — Kormatø, Gunlög Ormtungas, Hallfred
Vandråd esk al ds och andras, — är man nästan villig att antaga, att den så
högt prisade “troheten i norden” var betydligt utblandad med nyck och
lättsinne.
Det är allmänt antaget, att qvinnan i nordens forntid åtnjöt en hög
grad af aktning; men detta var mera deri genom att hon sjelf stolt och
hög-sinnad visste tillvinna sig aktning, än derför att lagen tillerkände henne
några synnerligen stora rättigheter. Våra förfäder lemnade i allmänhet
föga åt hjertats röst afgörandet af de äktenskapliga förbindelser, som
knötos, och lagen gaf mön ingen rättighet vid afslutandet af hennes gifte. Då
kristendomen blifvit antagen, förbjödo dock några lagar, såsom stridande
mot Guds lag, att tvinga en mö till gifte emot hennes vilja. En enka hade
väl större frihet, dock berodde hon i detta afseende af fader, bröder, ja af
vuxne söner. Vanligen torde dock fadern frågat sin dotter om hennes
tycke, innan han lemnade sitt jnord, och sagorna anföra många exempel på
mör, som förkastat sin faders val eller förelagt friaren vilkor, som han
måste uppfylla för att vinna henne,.såsom att han skulle skaffa sig äretitel
eller höfdingskap och dylikt. Men man finner äfven ofta, att fadern det till
trots stått vid sitt gifna ord. Så sade Osvif Helgesson, då hans dotter
Gudrun förkastade Bolie Torlekssons giftermålsanbud: “Folk säga, att du nu
handlar med mera högmod än förstånd, då du gifver en slik man, som Bolie
är, afslag. Så länge jag lefver skall dock jag råda för mina barn i de ting,
som jag bättre förstår än de.” Gudrun så tilltalad gaf sitt samtycke.
Här-af uppkom ovänskapen mellan Kjartan Olofsson och Bolie, som ledde till
begges bane.
De unge männen hade väl att lagligen råda för sitt gifte, men då man
i äktenskapet främst åsyftade att förvärfva sig rikedom och mäktiga
slägt-förbindelser, finner man ofta i sagorna, att sonen helt och hållet följer sin
faders vilja. “Jag har tänkt ut ett gifte för dig, om du vill följa mitt råu.’
säger fadern. Den unge mannen svarar: “Det vill jag visst, ty du råder
mig bäst.” Ofta hade hvarken fader eller son sett den tillämnade brudeu,
endast hört henne omtalas som ett godt gifte, en vän mo och en kärnqvinna.
Och så redde de sig till giljarefärd. Fadern eller en annan, vanligen äldre
frände, åtföljde ungersvennen för att köpslå om bruden. Stundom
betraktade flickan äktenskapet lika affärsinessigt. Jorunn Björns dotter svarade
på Höskuld Dala-Kollssons frieri: “Efter allt hvad jag hört om dig, kan
jag endast svara väl på denna sak, ty den qvinna blir väl tillgodosedd, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
