Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fosterson p& samma gäng, och den nära frändskapen gjorde äfven sitt
till att stämma honom försonligt. Kjartan och Bolie voro icke endast
fosterbröder, utan äfven hjertevänner, tills kärleken till en och samma
qvinna, Gudrun Osvifsdotter, ätskilde dem. Gudrun föredrog Kjartan, men
gaf i hans frånvaro sin hand åt Bolie, dertill förmådd af sin fader och
troende Kjartan vara trolös. Då Kjartan kom åter, var hon Bolies hustru.
Det gick Kjartan hårdt till sinnes, men han tog dock den icke så fagra, men
mera veka och blida Refna till hustru. Hatet upplågade nu på ett
förunderligt aätt blandadt med och dämpadt af den ömhet för fosterbrodern»
som ännu låg qvar på hjertats grund. Ömsesidiga förnärmelser tillfogades
och fördrogos med mer än vanligt tålamod, tills Gudruns eggelser förmådde
Bolie, att jemte sina svågrar Osvifssönerna lägga sig i försåt för Kjartan.
Länge undvek Bolie att strida mot fosterbrodern; men striden vände sig till
fördel för Kjartan, svågrarna hånade honom, och Gudruns eggelser glödde i
hans själ. Han drog sitt svärd. Kjartan sade då: “Visserligen ämnar du
nu öfva nidingsverk, frände; men mycket hellre mottager jag banesår af
dig, än jag sjelf vill gifva dig det/1 Han kastade sina vapen, och utan att
säga ett ord gaf Bolie honom banesår. Bolle ångrade genast sin gerning
och lade sin arm omkring Kjartan, hvilken utandades sitt lif vid Bolies
knän. Gudrun log, då hon erfor hans död, och prisade sin mans bedrift,
sägande: “Stordåden växa, jag har spunnit till tolf alnar garn och du har
fält Kjartan.11 “Sent,11 svarade Bolie, “vill denna osälla gerning gå ur mina
tankar, om du än icke påminner mig derom.11 Gudrun vidblef: “Icke
räknar jag det för en olycka; mig tycktes, du stod högre i anseende det år, då
Kjartan var i Norge, än sedan, då han trampade dig under fotterna, så snart
han kom till Island, men sist nämner jag dock det som är bäst: icke lär
Refna gå småleende till sängs denna afton.11 Bolie svarade henne med
vrede. “Sent lär detta odåd gå ur mitt minne, och ovisst är om Refpa
bleknar mer än du vid denna tidning, och jag grunnar på, om du skulle visat
mera sinnesrörelse, om jag legat qvar på platsen och Kjartan förtäljt dig
min död.11
Olof På bar förlusten af sin mest älskade son som en man och sade,
att fastän Kjartan var honom kärast af alla menniskor, ville han dock icke,
att man skulle göra Bolie men, “ty ingen ersättning är det för min sons
död, att äfven Bolie blifver dräpen.11 Hans hustru Torgerd förklarade sig
icke kunna lida, att hennes son blefve ohämnad, men det måste dock blifva,
såsom Olof ville, medan han lefde. Bolle satt i ro på sin gård. Torgerd
ruf vade ännu på hämdetankar, fastän år förgått,’sedan Kjartan föll. Då
dog Olof på. Torgerd föregaf sig en dag vilja besöka en väninna och böd
sina söner följa sig. De redo tysta framåt, som leden låg, tills de kommo
till Bolies gård. Der stannade hon och vände sin häst mot gården. “Hvad
heter denna gård?11 frågade hon. “Det vet du nog, moder,11 svarade den ene
sonen. “Gården heter Tunga.11 “Hvem bor der?11 sporde hon vidare. “Det
vet du nog, moder,11 svarade han, skyende att nämna Bolies namn. “Jag vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
