Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur Lars Anders och Jan Anders bygde gärdsgård.
En historia af Gustaf af Geijerstam.
Snon föll utanför stugan i stora drifvor, som rasade ner förbi fönstren,
fyllande hela luften med ett hvitt moln af den omöjligasto snöyra, från
hvilken en hel natt af sömn och dåsighet bredde sig öfver trakten. Och inne
på sängen låg Lars Anders med näsan *i vädret och smorläderstöflarna på
fotterna och snarksof.
“Lars Anders,” skrek Brita Stina, som gick och ordnade vid spiseln.
Inte ett ord kom till svar, i stället ljöd en lång utdragen snarkning,
hvilken lät som när man stryker pannan mot väggen vid den berömda lek,
som kallas att draga timmerstockar.
“Lars Anders,” skrek Brita Stina på nytt så gällt, att det riktigt skar
genom rummet.
Lars Anders lyfte på ena foten, plirade med det ena ögat och frågade:
“Hvad i helsicke är det om?”
“Ska’ du sofva hela da’n?” skrek käringen, och hennes ögon gnistrade
af förargelse.
“Hvad ska’ en göra, när det snöar?” sade Lars Anders och vände sig
mot väggen igen.
Gumman muttrade något mellan tänderna och gaf sig på nytt till att
ordna vid spiseln. Men då började Lars Anders att snarka på ny kula.
“Det var då en fuling till gubbe,” sade Brita Stina för sig sjelf. Och
i det hon tog ett djupt andetag för att få riktig fart i lungorna, skrek hon
igen, så mycket hon orkade:
“Lars Anders!”
Men Lars Anders svarade inte ett ord, och då tog hon en vedklabb,
som låg bredvid henne, och dref den i sänggaflen, så att det brakade i hela
huset.
“Hvad i helsicke är det om?” sade Lars Anders och såg sig omkring.
“Du får ut och hugga ved, Lars Anders. Annars tar det slut innan
qvällen.”
Lars Anders vände sig om och sneglade buttert bort till spiselvrån, der
vedhögen låg. Der fans ännu en liten hög med vridna, krokiga
granpinnar.
“Det räcker allt till qvällen,” sade han. Och dermed vände han sig
för ohjelpligt sista gången tillbaka mot väggen.
Gumman sted midt på golfvet och knöt händerna, öfver
att hon skulle ha en så’n latrygg till man. Bara det började snöa, så att
han kunde ha det att skylla på, så var han karl till ätt sofva från morgon
till qväll och från qväll till morgon. Han vaknade bara till målena, men
då vaknade han lika säkert, som om han haft ett urverk i magen, och för
hvar gång åt han, som om han arbetat en hel dag. Men annars var det
stört omöjligt att väcka honom. Och mor Brita Stina var så arg, så hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
