Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och det blef ett lefverne, som slutade med, att Lars Anders flög pä Jan
Ånders och gaf honom en örfil, så att det small i kindknotorna. Jan
Anders var inte ledsen, han heller, utan han slog igen, så att Lars Anders
blödde näsblod. Hundrackan satte i att stormskälla, i det hon hoppade
om-kriilg benen på gubbarna, Brita Stina kom Lars Anders till hjelp med
ugns-.rakan. Och de pryglade på Jan Anders, så att han måste ta mössa/ och rock
med sig och springa ut, det fortaste han orkade.
Men Lars Anders tog sig en gök till, och sedan lade han sig på sangen
och snarkade lika bra som förut.
Nu var det inte värdt att försöka med öfvertalningar längre. Men så
rasande som han nu var på Jan Anders, det hade Lars Anders aldrig varit.
Särdeles stack det honom, att den andre inte skulle tro, att han var karl nog
att bygga en usel gärdsgård. Och när han hade gått och förargat sig ett
par dagar, så beslöt han, att nu skulle han allt visa, hvem som var bästa
karlen af dem begge. Så fort det slutade snöa, gick han ut i skogen och
började hugga gärdsle, och när det var gjordt. började han bygga på
gärdsgården uppe på sitt håli. Han lade den ipte midt i rågången, utan en aln in
på sin mark, så att Jan Anders inte skulle ha något att säga. Dessutom
ville han visa både Jan Anders och hela socknen, att det var han, Lars
Anders, som rådde om gärdsgård’n.
Men när Jan Anders fick veta, att Lars Anders höll på med att bygga
gärdsgård, så blef han fundersam. Och en söndag gjorde han sig ett ärende
åt det hållet der Lars Anders bygde, och såg efter, hur det var fatt. Men
när han hade fått se den påbörjade gärdsgården, som stod en hel aln in på
den andres mark, då gick han hem till sig, och så helgdag det var, så gaf
han sig genast ut i skogen och började hugga gärdsle han med. Och dagen
derpå, innan det var dager en gång, var Jan Anders ute och hade börjat
bygga gärdsgård på sitt håll efter samma metod som Lars Anders.
Gubbarna byggde i sitt anletes svett, och ju närmare de kommo
hvarandra, dess mera rasande kände de sig. Lars Anders undrade, hvad Jan
Anders skulle säga, när han fick se honom, och Jan Anders undrade detsamma
om Lars Anders.
Nu hade Lars Anders, som börjat på den svåraste hälften, några
dagars försprång, hvaremot Jan Anders, som hade den lättare, arbetade fortare.
Och detta gjorde, att gubbarna möttes i sitt arbete just på det ställe, hvilket
Jan Anders velat, att de skulle bestämma som midtpunkten.
Midt emot hvarandra stodo de, och det var inte mer än två alnar
mellan dem. Den ene bygde åt sitt håll, och den andre åt sitt. Lars Anders
höll sig för god att helsa på Jan Anders, och Jan Anders ville inte se åt den
andre en gång. Och båda två stodo de och funderade på, om motparten
möjligen skulle dänga till med yxan.
Men när det led mot middagstiden, så tyckte Jan Anders, att efter det
ändå var så, han hade tänkt sig det, så kunde han göra ett försök, och när
han stod midt emot den andre, så sade han:
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
