Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bildar liksom en stilla älf, hvars jemna yta ser helt fridfull och harmlös ut
och icke låter åskådaren ana det stormande brus, kvartil! den snart gifver
upphof. Men med ens kastar den sig med en bredd af omkring trettio
meter utför en lodrätt klippa ned i ett djup af tjugufem meter. När
vattenmassan väller ned öfver branten alldeles som vid ett dammbord, delas den af
ett stort klippstycke, som i orten kallas Björnstenen, i två hälfter, hvilka
dock snart åter förenas för att med gemensam styrka fortsätta sin väg
utför. Inom kort möter vattenmassan nya hinder. På venstra sidan af fallet
framskjuter nämligen en klipphäll. Det vatten, som störtar mot dess
uppskjutande branter, förvandlas i snöhvitt skum, hvilket delvis faller ned i
* djupet såsom glittrande daggdroppar, delvis stiger uppåt såsom lätta
dimmor, i hvilka solstrålarna bilda skimrande regnbågar. Den största delen af
vattenmassan störtar sig utan hinder ned i djupet och åstadkommer der
väldiga hvirflar. I flera afsatser efter hvarandra forsar den sedan nedåt öfver
otaliga hinder, tills den lägger sig till ro i den lugna Noren, bakom hvilken
Åreskutan höjer sin majestätiska hjessa.
Tännforsens omgifningar äro icke storartade, men de förhöja dock {
hög grad det mäktiga fallets skönhet. På ena sidan begränsas detta af ett
med barrskog beväxt berg, fivilket stiger tämligen brant uppåt i flera
afsatser. På andra sidan är naturen mera leende. En vacker björkskog smyger
sig utför sluttningen mellan Tännsjön och Noren.
I forna tider var Jemtland mycket rikare på vilda djur, än det är i vår
tid. Elgar, renar och björnar ströfvade genom de tysta, obebodda skogarna.
Många af dem simmade öfver den lugna Tännsjön, hvilken liksom stänger
det öfre landet från det nedre. Då hände det, att de drogos ned mot forsen
och störtade ut för fället och sedan flöto upp vid sjön Norens stränder.
Folket berättar, att en björn, som ville simma öfvér Tännsjön, blef
gripen af strömdraget och fördes mot fallet, men lyckades att i sista stund
kasta sig upp på klippan i fallets midt. Der stod han utan att kunna komma
derifrån. Några barn sågo från stranden den starkes belägenhet och
började kasta stenar på honom. Länge tålde han förolämpningen, men
omsider tog tålamodet slut. Han vrålade förfärligt och visade de elaka gossarne
tänderna, men utan verkan. Det lyckades honom icke att på detta afstånd
injaga någon fruktan. Andtligen tog han ett väldigt språng för att hoppa
öfver forsens ena hälft. Men hoppet var för kort och björnen störtade ned
i den vilda forsen och omkom. Derför heter klippan “Björnstenen.”
Upsala.
Upsala, den gamla minnesrika staden, sätet för Sveriges äldsta
universitet, är beläget på den stora och bördiga Upplandsslätten och genomflytes
af den från Dannemoratrakten kommande Fyrisån, hvilken åtta kilometer
längre i söder utfaller i Mälarens nordligaste fjärd. När man på denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
