Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
visade sig Anckarstrom utanför fängelset och emottogs af pöbelns vilda
skrän. Han var iklädd en simpel gr& rock samt med en bredskyggig hatt
på hufvudet. Med bödelns tillhjelp uppsteg han i kärran och tog ensam
plats i den baklänges vända stolen. Under färden uppför Götgatan läste
han än i Fresenii kommunionbok, än kastade han ögonen uppåt fönstren
och aftog hatten, om han i dem varseblef några bekanta. Då han anlände
till afrättsplatsen kunde ingen i hans anletsdrag spåra ett drag af själsångest;
och ännu i sista ögonblicket, då han nedlade sitt hufvud på stupstocken, var
hans ansigtahy lika röd och hvit, som under hans ungdoms skuldfria
dagar.
Kroppsöfningar och lekar I forntiden.
Det är uppenbart att våra förfäder, såsom det egnade ett folk, hvilket
framlefde en stor del af sitt lif under vapenbrak, skulle sätta det högsta
värde på sådana öfningar, hvilka främjade utveckligen af kroppens vighet
och styrka och bidrogo till färdighet* uti vapnens handterande. Härtill
syftade äfven ynglingens uppfostran. Redan i barnaåren öfvades gossen i
sådant, som skulle utveckla hans kroppskrafter, muntra hans sinne, göra
honom modig, vänja honom vid faran och väcka hans lust att utmärka sig.
Hans hufvudsakliga uppfostran försiggick derfor i täflan med äldre och
jemnåriga. Men denna täflan upphörde ej med gossåren. Nordbons hela
lif var en fortgående täflingskamp, börjad på lekvallen och slutad på
valplatsen. Att dö hjeltedöden och efter sin död få fortlefva i skaldernas
sånger var också den ära, de gamle nordhoarne framför allt sökte.
Det ställe, der ynglingen vann sina första segrar, var lekvallen.
Sådana funnos fordom vid de flesta tingsställen eller andra platser för
folksammankomster och voro oftast inhägnade med stenar, för tillfället
uppspända tåg eller hasselkäppar.*) — Här mätte sig de unga krafterna med
hvarandra, vanligtvis i brottning, en af våra förfäders käraste idrotter.
*) Ännu bibehålla vissa särdeles högtidliga samlingsplatser minnen af der fordom
anstälda kämpalekar och vapenöfningar. Dylika uppgifvas hafva blifvit hållna vid Röra
backe i Upland, vid Leknäs,lund och Danshögarne i Dalarne, vid Lekaryd i Småland,
Lekåsa i Vestergötland, Adelsåsen i Östergötland, Riddargrafven på Bolmsö, Rydaholm i
Småland m. fl. Vid Killanketo (på svenska heden-dans), en lund vid Tursunperä i
Finland, höllo för ej så länge sedan Kirmo och Nausisboarne ännu sina gymnastiska
kämpalekar på det gamla viset. En vacker slätt i Alskoga socken på Gotland, kallad Gurum,
bar på samma sätt varit ända från hedendomen en samlingsplats för dylika lekar.
Framför allt högtidliga voro de täflingar, som gotländingame anstälde vid Katlundes, en
gammal gymnastikbana och lekvall, der både äldre och yngre hvar för sig samlades alla
helg-dagseftermiddagar om sommaren att leka och kämpa. Ungdomen täflade och kämpade
socken vis mot hvarandra, och måste den tappande bestå välfägnaden. Vid hemkomsten
var hvar och en nyfiken att veta hvem den raske varit, som segrat. Man var så
nogräknad att ingen öfver en viss ålder (20 år) fick deltaga uti dessa öfningar, att de kämpande
genom utdrag ur kyrkboken måste bestyrka sin ålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
