Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bygda ocli förvandlade till landskyrkor, såsom i Warnliem, Wreta och
Nydala.
Byggnaderna till ett kloster voro något olika för olika munkordnar. I
allmänhet voro klostren inrättade så, att vid sidan af kyrkan, som utgjorde
klostrets hufvudbyggnad, lågo bonings-, förråds- och handtverkshus. Det
hela bildade med sina murar en sluten fyrkant, i hvilken man inkom genom
en eller tvenne fasta portar. Innantill var denna kringbygda fyrkant
försedd med en betäckt omgång till skydd mot oväder och solhetta, när man
gick till eller ifrån kyrkan.
Klosterkyrkan var, i öfverensstämmelse med stiftelsens tillgångar, mer
eller mindre ansenlig, och i hufvudsak lik en bättre stadskyrka. De andra
bygnaderna innehöllo en mängd små rum (celler) för munkarne, större
boningsrum för abboten, källarmästaren, klädmästaren och andra tjenstemän,
rakstuga, kapitel- eller konventstuga, matsal, bibliotekshus, större och
mindre gästrum, sjukhus, abbotens, munkarnes och svennernas kök, källare och
visthus, flera verkstäder samt häst- och kostallar tillika med andra uthus.
Emedan i ett cistercienserkloster allt hvilade på gemensamhetens
grund, funnos för munkarne ej särskilda rum, utan alla bodde tillsammans
i en gemensam sofsal (dormitorium), åto tillsammans i en gemensam matsal,
{refectoriuni) hade gemensam hörsal, sjuksal o. s. v. Hvar och en af
bröderna stod sålunda omedelbart under de öfriges uppsigt. Det var endast
under bönestunderna i klosterkyrkan som en broder i något af sidokapellen
kunde ostörd af andra få öfverlemna sig åt sig sjelf och sin andakt.
Utom de egentliga munkarne hörde till ett cistercienserkloster ett stort
antal verdsliga bröder eller s. k. konverser. Dessa voro ingenting annat än
arbetare vid klostrets afvelsgårdar, men måste liksom de invigda munkarne
genomgå sitt profår. När en konvers härunder aflagt godkända prof på
arbetsförmåga och pålitlighet, infördes han i kapitlet, der han afsade sig all
besittning af jordiska egodelar samt knäböjande lade sina händer i abbotens,
under det han lofvade honom tro och lydnad. I motsats till munkarne fingo
konverserna ej idka studier eller ens lära sig läsa och skrifva, samt måste
under sitt arbete på fältet iakttaga fullkomlig tystnad. Endast sön- och
helgdagar fingo de deltaga i det öfriga klosterfolkets andaktsöfningar.
Konversernas drägt utgjordes af en brun kåpa, hvaremot munkarnes
ordens-drägt bestod af en vid, ljusgrå rock, samt mössa och axelkrage af svart
valm ar.
Arbetet inom ett cistercienserkloster var genom särskilda stadganden
noga fördeladt. Strax efter det man uppstått om morgonen, hölls
ottesån-gen; hvarefter med korta mellanstunder följde prim, tertz och messa. Efter
dessa korta gudstjenster firades sext klockan tolf på dagen och non klockan
tre; mot aftonen hölls vesper, h varpå dagen af slutades med en kort
guds-tjenst, som kallades complet. I alla dessa bönestunder voro likväl endast de
egentliga munkarne skyldiga att deltaga.
När den bönestund, som kallades prim, på förmiddagen blifvit af hål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
