Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 3. Blandad läsning af svenska författare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aftnar förut tagit sina säkerhetsinått till betryggande af arsenalen. Då
spetsgården tidigt på morgonen den 23 blifvit uppstäld på Riddarholmeu
genom en fem hundra man stark koimnendering af Svea lifgarde, inträdde
major Silfverhjelm i arrestrummet för att föra ut den dömda till schavotten.
Då han ledsagade henne genom kammarkollegii rum i gamla slottet, hade en
mängd herrar samlat sig der, för att genom de djupaste aktningsbetygelser
visa henne sitt deltagande. Klädd i en lång, svart salopp, mörk kattunskjol
samt med håret utslaget, och förd vid handen af major Silfverhjelm, mottogs
hon, just som hon trädde inom spetsgården, af tvänne bödelsdrängar, hvilka
hjelpte henne att bestiga schavotten. När hon kommit upp, föll hon tillbaka
med ryggen mot pålen, då en polisgevaldiger skyndade fram med ett glas
vatten. Sedan hon hemtat sig, ville bödeln ’påsätta henne halsjärnet; de
kringståeud$ iakttogo huru hon öfverfölls af en rysning, men omedelbart
derefter höjde hon på axlarne och gaf bödeln en majestätisk blick, hvilken
bragte honom till häpnad. Konungens fogat, lagman Gripenstråle, som
förde exekutionen, tillsade honom då att låta det vara.
I den oräkneliga folkmassa, som omgaf schavotten, rådde en ovanlig,
nästan helig tystnad. En hop bättre herrar hade bildat en sköldborg rundt
spetsgården för att hålla tillbaka den påträngande pöbeln. Ett dystert
medlidande lyste ur allas ögon och tårar fäldes af personer, som eljest icke voro
fallna för blödighet. Stadskirurgen Fröberg, som var närvarande, såsom
läkare, syntes flera gånger gå fram och samtala med henne. Hon höll också
ut med en ovanlig själsstyrka. Först när den till hennes afförande bestämda
vagnen, omgifven af stadsvakten, visade sig, begynte hennes krafter 3vigta.
De begge bödelsknektarne, som hela tiden stått bakom henne, framträdde
för att hjelpa henne utför trapporna, men som hon beträdde första
trappsteget neddignade hon afsvimmad. Läkaren och polisgevaldigern upptogo
henne i sina armar och buro henne i vagnen, hvilken beledsagad af
stadsvakten genast satte sig i rörelse till spinnhuset.
Nu bröts den länge återhållna tystnaden, och speglosor och hotelser
haglade öfver Reuterholm och de styrande. En äldre, hederlig borgare
framträdde till polismästaren och frågade: “hvarför fröken icke fick sitta,
då han mycket väl erinrade sig, att hans excellens, baron Reuterholms
morbror satt på schavotten.” Anmärkningen gälde den bekante friherre
Johan Gyllenstierna, hvilken år 1741 i egenskap af
kansli-presidents-sekre-terare hadde förrådt Sveriges utrikes brefväxling åt ryske ministern
Bestu-chef. — Då polismästaren, just som vagnen skulle köra bort, ropade: “akta
er, akta er, godt folk!” — yttrade en af honom väl känd handlande: “Här är
det bäst att ni aktar er själfva.” Ett fruntimmer, som var ibland åskådarne,
yttrade sitt missnöje öfver att fröken Rudenschöld icke stod sin tid fullt ut,
hvarpå en herre svarade: “Hon lemnade sin plats åt er; var så ämabel och
stig upp!v — o. s. v.
Halfdöd, med tillslutna ögon, fördes den olyckliga genom staden till
spinnhuset på söder, utan att den medföljande folkmassan lät höra af sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
