Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår förebild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grundsatser och sträfvanden, skulle allt vara förloradt
Detta var hans själs börda, hvars tyngd ingen kunde mäta.
Genom barndom, ungdom och mandom gick han sin väg
ensam. Men det var saligt att vara i hans närhet. Dag
efter dag mötte han pröfningar och frestelser, dag efter
dag kom han i beröring med det onda och lade märke
till dess inflytelse på dem, som han sökt välsigna och
rädda. Men han gaf ej upp och blef ej missmodig.
I alla hänseenden voro hans önskningar i sträng
öfverensstämmelse med hans mission. Han förhärligade sitt lif
genom att i alla ting underkasta sig sin Faders vilja. Då
hans moder, medan han ännu var blott ett barn, återfann
honom i rabbinernas skola och utbrast: »Barn, hvarför
gjorde du oss detta?» svarade han – och hans svar utgör
nyckeln till hela hans lifsverk: »Hvarför sökten I mig?
Vissten I icke, att i det min Fader tillhörer bör jag vara.»[1]
Hans lif var en ständig själfuppoffring. Han hade intet
hem i denna världen, utom då hans vänners kärlek
beredde vandraren en hviloplats. Han kom att för vår skull
lefva den fattigastes lif och att vandra och verka bland de
behöfvande och lidande. Obemärkt och föraktad, vandrade
han in och ut bland det folk, för hvilket han gjort så
mycket.
Han var alltid tålig och vänlig. De lidande hälsade
honom såsom lifvets och fridens sändebud. Han såg
männens och kvinnornas, barnens och ungdomens behof,
och till alla ställde han inbjudningen: »Kommen till mig.»
Under sin verksamhet ägnade Jesus mera tid åt att bota
de sjuka än åt att predika. Hans underverk vittna om
sanningen af hans ord, att han icke kom, att förgöra, utan för
att frälsa. Hvarthelst han kom hade underrättelsen om
hans barmhärtighet gått före honom. Hvarhelst han varit,
hörde man dem, som varit föremål för hans förbarmande,
jubla öfver återvunnen hälsa, under det de pröfvade sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
