- Project Runeberg -  I den store läkarens fotspår /
50

(1910) [MARC] Author: Ellen G. White
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetsdagar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50

Sedan folkmassan blifvit mättad, fanns ännu en mängd
mat kvar. Jesus sade då till sina lärjungar: »Samlen
tillhopa de öfverblifna styckena, att icke något må förfaras.»1
Dessa ord hafva en djupare betydelse än blott matens
uppsamlande i korgar. De innehålla en dubbel lärdom.
Ingenting bör förstöras. Vi böra icke låta något timligt
godt förfaras. Vi böra icke försumma något, som kan
gagna en medmänniska. Låt allt, som kan afhjälpa
hungrande människors behof, blifva tillvarataget. Och
med samma sorgfällighet böra vi tillvarataga brödet från
himmelen för att därmed fylla själens behof. Vi böra
lefva af hvarje ord ur Guds mun. Intet af det Gud talat
må förspillas; icke ett enda ord, som angår vår eviga
frälsning, må försummas.

Underverket med bröden lär oss att hafva tillit till
Gud. När Kristus bespisade de fem tusen, var födan icke
nära till hands. Efter det yttre att döma hade han inga
medel till sitt förfogande. Han befann sig ute i öknen
med fem tusen män förutom kvinnor och barn. Han
hade icke inbjudit dem att följa honom dit. Ifriga att
få vara i hans närhet, hade de kommit utan inbjudning
eller uppmaning; men han visste, att de, sedan de hela
dagen lyssnat till hans lärdomar, voro hungriga och
uttröttade. De voro långt från sina hem, och natten var
för handen. Många af dessa människor hade ingenting
att köpa sig mat för. Han, som för deras skull fastat
fyrtio dagar i öknen, ville icke tillåta dem att fastande
återvända till sina hem.

Guds försyn hade ställt Jesus på den plats han var,
och han förtröstade på sin himmelske Fader, att han skulle
gifva, hvad som behöfdes. När vi befinna oss i svåra
omständigheter, böra vi förlita på Gud. Under hvarje
trångmål böra vi söka hjälp hos honom, som har oändliga
resurser till sitt förfogande.

»Joh. 6: 12.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:51:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fotspar/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free