Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trons beröring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
denna börda, skulle den krossa oss. Men han, som är
utan synd, har intagit vår plats. »Herren kastade allas
våra synder uppå honom.»1
Han har burit vår syndaskuld. Han vill taga bördan
från våra trötta skuldror; han vill gifva oss rö. Han vill
också bära alla våra omsorger och bekymmer. Och han
uppmanar oss att kasta alla våra omsorger på honom, ty
han bär oss på sitt hjärta.
Jesus, vår äldste broder, sitter på den Eviges tron,
och han iakttager hvarje själ, som vänder sig till honom
såsom sin frälsare. Han känner af egen erfarenhet
mänsklighetens svaghet och alla dess behof samt styrkan af våra
frestelser, ty han har »varit frestad i allting, likasom vi,
dock utan synd».2 Han vakar öfver dig, du bäfvande Guds
barn! Är du frestad? Han vill befria dig. Är du svag?
Han vill stärka dig. Är du okunnig? Han vill upplysa
dig. Är du sårad? Han vill läka dig. Herren »bestämmer
stjärnornas mängd», och dock »helår han dem, som hafva
ett förkrossadt hjärta, och han förbinder deras sår».3
Framlägg din sak för Herren, hvadhelst du ängslas
och bekymras öfver, och han skall gifva dig kraft att
härda ut. Du skall finna utvägar ur dina svårigheter och
bekymmer. Ju svagare och hjälplösare du känner dig vara,
desto starkare skall du blifva i hans kraft. Ju tyngre dina
bördor äro, dess mera välsignad skall hvilan kännas, sedan
du kastat bördorna på honom, som vill och kan bära dem.
Omständigheter kunna skilja vänner åt; det vida
hafvets oroliga böljor kunna brusa mellan oss och dem.
Men inga omständigheter och intet afstånd kan skilja oss
från Frälsaren. Hvarhelst vi må vara, är han på vår högra
sida för att hjälpa, stödja och trösta oss. Kristi kärlek till sina
återlösta är större än en moders kärlek till sitt barn. Och
det är vår förmån att hvila i denna kärlek och säga: »Jag
vill förtrösta på honom, ty han gaf sitt lif för mig.»
Es. 53: 6. * Ebr, 4: 15. * Ps. 147: 4,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
