Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Själens botande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
Frälsaren lade emellertid märke till ett fall af
ytterligt elände. Det var en man, som varit en hjälplös
krym-ling under trettioåtta års tid. Till stor del hade han genom
ett fördärfligt lefnadssätt själf varit orsak till denna
sjukdom, som ansågs som en straffdom från Gud. Ensam och
utan vänner och kännande sig utestängd från Guds
barmhärtighet, hade denne sjukling framsläpat långa år i elände.
Väl fanns det personer, som vid den tid, då vattnet
väntades blifva upprördt, af medlidande buro honom till
dammen, men fi det gynnsamma ögonblicket hade han
ingen, som hjälpte honom ned i vattnet. Han hade sett
vattnet uppröras, men aldrig varit i stånd att komma
längre än till dammens brädd. Andra, som voro starkare
än han, hade kastat sig i före honom. Den stackars
hjälplöse sjuklingen förmådde icke täfla med den själfviska,
påträngande hopen. Hans fruktlösa ansträngningar att nå
målet, hans ångest och ständiga missräkningar hade
nästan uttömt hans sista krafter.
Den sjuke mannen låg på sin matta och lyfte
tillfälligtvis sitt hufvud för att se ned i dammen, då ett mildt
och medlidsamt ansikte lutade sig öfver honom och orden:
»Vill du blifva helbrägda?» fängslade hans uppmärksamhet
Då vaknade hoppet i hans hjärta. Han kände, att han
måste få hjälp på något sätt. Men snart förlorade han
åter hoppet, när han mindes, huru ofta han förgäfves sökt
att nå dammen och hur liten utsikt han hade att kunna
lefva, till dess den ånyo upprördes. Och han vände sig
mödosamt bort, sägande: »Herre, jag har ingen människa,
som kan kasta mig i dammen, när vattnet blifvit upprördt;
och just då jag kommer, stiger en annan ned före mig.»
Då säger Jesus till honom: »Stå upp, tag din säng
och gå.»1 Den sjuke betraktar Jesus med nytt hopp.
Uttrycket i Jesu ansikte och tonen i hans röst äro olika alla
andras. Hela hans varelse tyckes vara ett uttryck af kärlek
> Joh. 5: 6-9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
