Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Själens botande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de onda andarna äro oss underdåniga i ditt namn.» Jesus
svarade: »Jag såg satan falla ifrån himmelen såsom en
ljungeld.»[1]
Från den tiden böra Kristi efterföljare betrakta satan
som en besegrad fiende. Jesus skulle på korset vinna
seger åt dem, och den segern önskade han, att de skulle
tillägna sig som sin egen. »Se», sade han, »jag gifver
eder makt att trampa på ormar och skorpioner och öfver
all fiendens kraft, och intet skall kunna skada eder.»[2]
Den Helige Andes allsmäktiga kraft är den botfärdiga
själens värn. Kristus tillåter icke, att någon, som i ånger
och tro gjort anspråk på hans beskydd, råkar under
fiendens makt. Det är väl sannt, att satan är ett mäktigt väsen,
men, lofvad vare Gud, vi hafva en allsmäktig Frälsare, som
utkastat den onde från himmelen. Satan finner behag däri,
att vi tala om hans makt såsom stor. Hvarför skulle vi
icke tala om Jesus? Hvarför skulle vi icke upphöja hans
makt och hans kärlek?
Löftets rägnbåge, som omgifver den Högstes tron,
utgör ett evigt vittnesbörd om, att »så älskade Gud världen,
att han utgaf sin enfödde Son, på det att hvar och en,
som tror på honom, icke må förgås, utan hafva evigt
lif».[3]
Den vittnar inför världsalltet, att Gud aldrig skall
förgäta sina barn i striden mot ondskan. Den är för oss
en försäkran om makt och skydd, så länge tronen själf,
består.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
