Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samverkan mellan Gud och människan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
suck, och om han i bön kunde framlägga den lidande
själens behof, skulle krisen oftare få en lycklig utgång.
Endast han, som känner hjärtat, kan veta, med hvilken
bäfvan och förskräckelse många patienter samtycka till att
underkasta sig en operation under läkarens hand. De
förstå den fara, hvari de sväfva. Äfven om de hysa tillit
till läkarens skicklighet, veta de dock, att han icke är
ofelbar. Men nar de se honom böja knä i bön till Gud
om hjälp, starkes deras förtroende. Tacksamhet och
förtröstan öppna hjärtat för Guds helande kraft, hela
organismen styrkes och Hfskraften segrar.
Äfven för läkaren medför Frälsarens närvaro en känsla
af trygghet. Ofta känner han fruktan vid tanken på arbetets
ansvar och möjligheter. Hans hand vill så lätt darra af
osäkerhet och fruktan, men förvissningen om, att den
gudomlige rådgifvare!! står vid hans sida för att leda och hjälpa,
ingjuter mod och sinneslugn. När Kristus rör vid läkarens
hand, så bringar det säkerhet, lugn, förtroende och kraft.
När krisen lyckligt gått öfver och framgången är säker,
bör läkaren tillbringa några få minuter hos patienten i bön.
Han bör uttrycka sin tacksamhet för det lif, som blifvit
honom sparadt; och när patienten uttalar sin tacksamhet
gent emot läkaren, så bör denne med sina tacksägelser
hänvisa honom till Gud. Säg patienten, att hans lif blifvit
sparadt, emedan han var under den himmelske läkarens skydd.
Den läkare, som handlar på detta sätt, leder sina patienter
till honom, som bestämmer öfver lif och död, han, som till
det yttersta kan frälsa alla dem, som komma till honom.
Det anbliga arbetet.
Arbetet i läkaremissionen borde vara åtföljdt af en
djup omsorg för själars frälsning. Åt läkaren icke mindre
än åt evangeliiförkunnaren har blifvit anförtrodt det största
uppdrag, som någonsin anför trötts åt människor. Vare
sig han inser det eller icke, har hvarje läkare fått sig
anförtrodt äfven själens botande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
