Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faran af spekulativ kunskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
och väg for åskans blixt,
då såg, då uppenbarade han henne,
då framlade och profvade han henne.
Och han sade till människan:
Si, Herrens fruktan, det är vishet,
och att fly det onda, det är förstånd.»1
Hvarken genom att undersöka jordens gömmor eller
genom fåfäng sträfvan efter att utforska Guds väsens
hemligheter kan visdomen finnas. Man finner den
däremot, när man i ödmjukhet antager den uppenbarelse, som
det behagat honom att gifva, och genom att ställa sitt lif
i öfverensstämmelse med hans vilja.
Haturens tiemligtieter.
Icke ens den allra mest begåfvade människa kan
förstå Jehovas hemligheter, såsom de visa sig i naturen.
Guds ord uppställer många spörsmål, som icke den lärdaste
kan besvara. Afsikten med dessa spörsmål är icke heller, att
vi skola besvara dem, utan att kalla vår uppmärksamhet till
Guds djupheter, lära oss, att vår visdom är begränsad, och
göra oss uppmärksamma på, att i vår dagliga omgifning
finnas många ting, som människor aldrig kunna fatta.
Gudsförnekaren vill icke tro på Gud, emedan han icke
kan förstå den oändliga makt, med hvilken han uppenbarar
sig. Men Gud måste erkännas lika mycket för det lian
icke uppenbarar om sig själf som för det vi med vår
begränsade förmåga kunna fatta. Både i den gudomliga
uppenbarelsen och i naturen har Gud lagt hemligheter,
som kräfva tro. Så måste det vara. Vi kunna för alltid
fortfara att granska, att forska och lära, och dock
återstår oss så oändligt mycket.
»Hvem mätte vattnen i sin hand
och uppmätte himmelen med spann
och fattade jordens stoft i en skäppa
28: 12-28.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
