- Project Runeberg -  I den store läkarens fotspår /
507

(1910) [MARC] Author: Ellen G. White
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjälp i det dagliga lifvet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5°7

som stod i förhållande till den han erhållit i sin förra
ställning. Utan betänkande och utan ytterligare förfrågan
följde han Jesus. Det var nog för honom att vara
med Frälsaren och få höra hans ord och deltaga med
honom i hans arbete.

På samma sätt var det med de lärjungar, som redan
förut voro kallade. Då Jesus bjöd Petrus och hans
kamrater att följa honom, lämnade de ögonblickligen sin båt
och sina fiskredskap. Några af dessa lärjungar hade vänner^
sorn berodde af dem för sitt uppehälle, men då de hörde
Frälsarens inbjudning, tvekade de icke eller frågade: »Hur
skall jag kunna lefva och underhålla min familj?» De
lydde kallelsen, och då Jesus senare sporde dem: »När
jag utsände eder utan penningpung och ränsel och skor,
icke har väl eder något fattats?» kunde de svara: »Intet.» l

Frälsaren kallar nu oss till sitt verk, liksom han kallade
Matteus, Johannes och Petrus. Om våra hjärtan äro
berörda af hans kärlek, blir frågan om lön icke den viktigaste
för oss. Vi fröjda oss öfver att kunna vara Kristi
medarbetare, och vi frukta icke för att lita på hans omsorg.
Om vi göra Gud till vår starkhet, få vi en klarare
förståelse af vår plikt och blifva oegennyttiga. Vårt lif ledes
då af en ädel föresats, som lyfter oss upp öfver småaktiga
bevekelsegrunder.

öub brager försorg om oss.

Många, som bekänna sig vara Kristi efterföljare, äro
ängsliga och modlösa, emedan de frukta att öfverlämna sig
åt Gud. De lämna sig icke helt åt honom; de draga sig
tillbaka för tanken på de följder ett sådant steg kunde
medföra. Men de skola aldrig finna frid, med mindre de
öfverlämna sig åt honom.

Det finnes många, som sucka under den bekymrens
börda, som deras traktan att efterlikna världen pålägger

1 I/uk. 22: 35.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:51:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fotspar/0507.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free