- Project Runeberg -  Marx' värdeteori och den borgerliga nationalekonomien /
53

(1903) [MARC] Author: Paul Fischer Translator: Hinke Bergegren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är det. Deras varu- och värdenatur ligger i deras
ömsesidiga förhållande, hvilket vi förut hafva lärt känna
såsom ett rent samhälleligt. Det är också från
bytesförhållandet man måste utgå vid värdeanalysen; men då
kommer man också till varuvärdets bestämmande genom
samhälleligt nödvändigt arbete.

Än vidare: Då våra kritiker påstå, att ständigt eller
under normala förhållanden bilda en varas
produktionskostnader ett minimum, dess bruksvärde ett maximum,
och att dess värde således ligger någonstädes mellan
båda, hvad är då naturligare än ett öfverskott öfver
produktionskostnaderna? Visserligen, men nu uppstår
den frågan: Hvem skall detta öfverskott tillfalla?
Arbetaren eller kapitalisten? Det skall tillfalla den,
som skapat bruksvärdet, lyder deras utslag. Och hvem
är det som skapar det? Svar: kapitalisten.

Och nu uppstämma nationalekonomerna sina
lof-sånger till det industriella geniet och till kapitalisternas
profetiska förutseende, dessa snillen som icke endast
bestämma hvad, utan äfven huru och huru mycket som
skall produceras. Må vi unna oss det stora nöjet att
lyssna till några verser ur den psalm, som hr v. Sybel,
en modern David, prisande kväder om ”arbetsgifvarnes
tankearbete“:

Vers 1. ”Arbetets ändamålsenlighet är värdets
källa och måttstock.”

Vers 2. ”Icke arbetets tidrymd, utan dess
ändamålsenlighet är den allt afgörande punkten.”

Vers 3. ”Blott människan förlänar i sanning arbetet
dess värde, påtrycker det ändamålsenlighetens karaktär,
som fäster vid det det nyttiga ändamålet och för dess
förverkligande upptäcker de lämpligaste medlen och
låter dem verka.”

Vers 4. ”Han (arbetsgifvaren) pröfvar
konjunkturerna, han bestämmer därefter produktionens art och
omfång, han skapar maskinerna och uttänker deras
förbättrande, han anskaffar arbetare och utväljer dem”.

Vers 5. ”Fabriksegaren och kapitalisten är
ändamålets skapare och därmed alla frambragta värdens
skapare”.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:52:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fpmarx/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free