Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så långt det moderna samhället når, hafva vi en
samhällelig produktion, som är egendomligt organiserad.
Det samhälleliga totalbehofvet bestämmes och betryggas
ej af samhället såsom sådant, utan af oafhängiga organ,
de privata producenterna. För dessa förblir därför det
samhälleliga behofvet ”en obekant storhet, såväl hvad
kvalitet, föremålens art, som deras kvantitet angår. Hvad
som i dag icke kan levereras tillräckligt hastigt, utbjudes
måhända i morgon långt öfver behofvet. Likväl
till-fredsställes behofvet slutligen så eller så, dåligt eller
väl, och produktionen rättar sig till sist i det stora hela
efter behofvet. Men huru åstadkommes denna
motsägelsens hopjämkning? Genom konkurrensen. Och hur
genomför konkurrensen denna lösning? Helt enkelt
därigenom att den nedbringar värdet på de varor, som
enligt sin art eller i följd af sin mängd äro oanvändbara
för det ögonblickliga, samhälleliga behofvet, under deras
arbetsvärde, och på denna omväg låter producenterna
känna, att de antingen hafva öfver hufvud taget
frambragt oanvändbara artiklar eller i och för sig användbara
sådana men i öfverflödig mängd”. Man ser, att
konkurrensen är produktionens regulator, om också en despotiskt
våldsam sådan.
Men nu mena Marxkritikerna, att han ej tar hänsyn
till eller alldeles förnekar det samhälleliga behofvets
inflytande. Denna anmärkning beror emellertid på ett
fullständigt missförstånd angående begreppet samhälleligt
nödvändigt arbete.
Alldeles felaktigt förstår man äfven under
samhällelig nödvändig arbetstid den mängd arbetstid som öfver
hufvud taget kräfves för framställandet af en produkt,
utan hänsyn till om totalprodukten af denna art motsvarar
det samhälleliga behofvet eller ej. Man förutsätter icke
heller härvid normala, utan växlande omständigheter;
likväl frambryter värdelagen äfven här. Marx skrifver:
”Bruksvärden utgöra det materiella innehållet i
rikedomen, hvilken dess samhälleliga form än må vara”. Och
vidare: ”För att producera varor, måste man icke blott
producera bruksvärde, utan bruksvärde för andra, sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
