Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hälleligt bruksvärde. Slutligen kan intet ting vara värde,
utan att vara bruksföremål. Är det utan nytta, så är
det arbete, som det innehåller, äfven gagnlöst.“
På en gifven tidpunkt är det samhälleliga behofvet
gifvet och bestämdt. Produceras nu t. ex. utöfver
behofvet, eller blir det samhälleliga behofvet mindre
vid alltjämt lika totalproduktion, så är den
öfverskju-tande mängden onyttig, således äfven värdelös. Hvad
som är öfverflödigt, existerar icke såsom bruksvärde för
samhället, eller framställer, såsom Engels uttrycker det,
“i och för sig användbara artiklar i obrukbara, öfverflödiga
mängder”. Den större totalprodukten har sålunda icke
mera värde än den mindre, d. v. s. värdet, mängden af
samhälleligt nödvändigt arbete har motsvarande sjunkit
i den enskilda produkten. Teoretiskt naturligtvis, ty i
praktiken inträder röfvarkonkurrensen.
Dessa slutsatser äro alldeles tydliga. Men, invändes
det häremot, dessa slutsatser har Marx icke gjort och
de öfverensstämma icke med hans mening. Marx säger
emellertid i ”Das Kapital”: ”Antag till sist, att hvarje
stycke linne, som utbjudes i marknaden, innehölle
endast samhälleligt nödvändigt arbete. Likväl kan
totalsumman af dessa stycken innesluta öfverflödigt
nedlagd arbetstid. Förmår marknadsmagen icke
absol-bera totalmängden linneväf till normalpris af 2 kronor
per meter, så bevisar det, att en alltför stor del af den
samhälleliga arbetstiden nedlagts i form af linneväfveri.
Verkan är densamma, som hade hvarje enskild
linneväf-vare användt mer än den samhälleligt nödvändiga
arbetstiden på sin individuella produkt. All linneväf på
marknaden gäller blott såsom en handelsartikel, hvart
stycke blott såsom del af det hela”. Därmed faller den
sista invändningen.
Vida öfverlägsen dessa herrar tror d:r Georg Adler
sig vara. För Sybels, Knies’, Böhm-Bawerk’s, med fleras
invändningar har han blott ett medlidsamt leende. Han
tillintetgör dem kritiskt, för att sedan kunna ensam
göra anspråk på förtjänsten att hafva vederlagt Marx.
Något mera än sina föregångare har han visserligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
