Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Underbart nog har detta primitiva sätt att
organisera ett statsförbunds gemensamma angelägenheter
upprepats i nutiden, då Sverige såsom stiftare af den
svensk-norska Unionen öfvertog och sedan dess
ensamt sköter de gemensamma utrikes ärendena.
Snart nog utbyttes emellertid nyss anförda
ordning mot en annan fullkomligare, hvarigenom
samtliga landen fingo med lika rätt deltaga uti
konungavalet. Och uti den Allmänna Landslagen af 1347—52,
hvilken afsåg att uttränga och ersätta de särskilda
landens lagar, fastslås i Konungabalkens andra stycke att:
»I Sverige skall ej finnas mer än en krona och en
konung». Härmed är den sammansatta staten
rättsligen vorden enhetsstat, om ock århundraden igenom
minnen af den forna flerheten lefde kvar uti offentlig
och enskild rätt. Framför allt täflade landskapsmötena
länge med den allmänna riksdagen om rätten att
representera folket. Det sista mötet af detta slag hölls 1678.
Nu återstår af denna rikets första statsform ej annan
kvarlefva än konungatitelns: »Svea och Göta konung»
samt bestämmelsen i RF:s § 57, att beskattningsrätten
utöfvas af riksdagen allena[1].
Jag har inledningsvis velat erinra om denna
Sveriges första och för all framtid grundläggande
statsutveckling för att därmed visa den mark, ur hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
