Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uti Allm. Landslagen af 1347 stadfästes det såsom ett
själfständigt led uti författningen. Dess ställning
angifves genom den uppgift, som därstädes tillägges
detsamma: »att med all makt styrka, att konungen må
hålla den ed, han svurit riket, och folket den ed, som
det svurit konungen». För mången har det synts, som
om efter denna tid i Sveriges rike funnits icke två utan
tre makthafvare:[1] jämte konungen och folket äfven
rådet. Rådet var satt till en väktare öfver konung och
folk, en roll som föga passade till författningen i öfrigt.
Här hade emellertid utvecklingen skapat den fasta
institution, som den gamla författningen saknade, och som
skulle tillse, att de eder, hvarpå statsrätten hvilade,
höllos i helgd. Men allt för lätt måste denna
väktareroll öfver konung och folk föda önskan att blifva
bådas herre. I själfva verket har ock denna nya
institution och dess bakom liggande sociala grundlag,
aristokratien, utgjort den drifvande kraften uti den följande
författningsutvecklingen under långa tider, i det att
dess öfvergrepp hotat de båda andra makthafvarne och
så framkallat dessas motstånd. Under två olika skeden
har aristokratien med rådet i spetsen velat underlägga
sig konungadömet och sätta sig i folkets stad och
ställe, med den följd, om det lyckats, att författningen
undergått en fullständig ombildning. Men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
