Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyckades icke. De båda andra statsmakterna stå upp och
undanskjuta rådet för att än dela makten som förr,
än besitta den ömsevis hvar för sig.
Första gången, då rådet och adein sökte göra
sig till författningens medelpunkt och statsviljans herre,
var senare delen af Medeltiden (1319-1520).
Dynastiska och aristokratiska intressen föranledde en
sammanslutning mellan Nordens tre riken uti den s. k.
Kalmarunionen 1397. Men de makthafvande vände
den emot svensk nationalitet och svensk folkfrihet
samt uppväckte därigenom ett motstånd, som efter ett
århundrades strider ledde till dess upplösning.
Böndernas resning först under Engelbrekt (1435), sedan
under Sturarne 1470—1520, ändar med aristokratiens
nederlag och det nationella konungadömets
återupprättande af Gustaf Wasa.
Under denna tid utbildas småningom Riksdagen,
den hela folket och landet omfattande representationen,
vid sidan om landstingen. Därunder förlora dessa,
isynnerhet sedan lagmännen från Magnus Ladulås tid
(1275—1290) tagas i anspråk som konungens rådgifvare, sin
politiska betydelse och efter hand äfven sin regelbundna
återvändo. Riksdagen framväxer ur tvänne skilda rötter:
Herredagarne, de af rådet och de stora hållna
mötena, samt Allm. Landslagens stadgande om
konungaval. Till detta skulle nämligen infinna sig
utom lagmännen tolf vitre män från hvarje lagsaga,
utsedde på landskapets ting af bönderna. Redan 1359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
