Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själfständigt utöfvar. Denna lagstiftning inskränker sig
icke till regler för förvaltningen eller meddelande af
koncession åt enskilda företag o. likn., utan omfattar
jämväl en stor mängd allmänna
samfundsangelägenheter. Ursprunget till denna konungens lagstiftning
är att söka, såsom vi ofvan sett, uti den
fridslagstiftning, som konungarne under medeltiden utöfvade[1].
Senare tillämpades den på alla nya, uti Landslagen ej
upptagna, ämnen, hvilka tiden och en stigande kultur
förde med sig. Äfven tull och accis hafva länge
tillhört denna konungens lagstiftning. Bestämda gränser
för densamma äro svåra att uppdraga, i det att allt
»som rikets allmänna hushållning rör», och som icke
enligt uttrycklig föreskrift är föremål för konungs och
riksdags gemensamma lagstiftning, kan blifva ämne för
densamma[2]. Tack vare denna lagstiftningsrätt äger
sålunda konungen ett högst betydande område för
själfständig maktutöfning äfven i afseende på denna
statsfunktion.
Öfver statens finanser är konungens myndighet
i motsats till hans nyss berörda maktsfär mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
