Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och riksbank har sin grund uti de ledsamma
erfarenheter om konungamaktens öfvergrepp, man gjort på
Karl XII:s och senast Gustaf III:s tid. Den
sammanhänger ock nära med den betydande makt, riksdagen
äger öfver finanserna och statshushållningen samt
budgetens fastställande, som i Sverige sker icke i form af
lag utan genom ett ensidigt riksdagens beslut och icke
på en gång utan titel för titel. Ofvan har antydts
konungens andel häruti. Den utgör den skranka, som
binder riksdagens makt härutinnan. Denne kan
således icke utan konungens bifall nedsätta de fasta
ordinarie utgifterna till förvaltning, här och flotta m. m.,
uti hvilka vanligen tredje mans rätt är intresserad. Icke
heller kan den minska de gamla s. k. ordinarie
inkomsterna, af hvilka en del gå tillbaka till uräldsta tider,
såsom afkastningen af kronogodset och annan
statsegendom, böter och mera dyl. Men i öfrigt bestämmer
riksdagen ensam öfver såväl utgifter som inkomster,
de senare kallade bevillningar. Bevillningarna äro
tull och accis, bränvinsmedel, stämpelafgifter, den
allmänna bevillningen d. v. s. den direkta inkomst- och
förmögenhetsskatten och egendomligt nog äfven
postmedlen. Hela den egentliga beskattningsrätten ligger
sålunda hos riksdagen allena. Men icke blott den
utan äfven den så viktiga tullpolitiken är med ofvan
(s. 49) anfördt undantag dess ensak.
Tilläggas må, att riksdagens beslut om
bevillningarna icke af konungen sanktioneras. Här är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
