Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sida eller från riksdagens. Lösningen af detta
problem på nationel grund blef den författning, som vi
nu äga.
Ty maktens delning eller, såsom man då
uttryckte sig, »statskrafternas inbördes inskränkning» är,
så resonnerade männen af 1809, enda sättet att
förhindra dess missbruk. Ministeransvarigheten, som är
garanti mot ett håll, mot fursten, lämnar staten
skyddslös emot riksdagen eller folkmakten. Endast om
makten delas mellan båda, blifva båda begränsade och
därmed allas frihet tryggad. 1809 års lagstiftare
stämde härutinnan af egen erfarenhet öfverens med
Montesquieu. Ty detta är den oförgängliga
sanningen uti den store fransmannens statslära: att
maktens delning är den borgerliga och politiska
frihetens rätta palladium. Det är ock det
vittnesbörd, som historien skänker, främst vår egen, men
desslikes alla folks och alla tiders. Den odelade
makten, vare sig den ligger hos en furste eller en
aristokrati eller hos hela folket, sätter ofelbart friheten på
spel och leder till förtryck. I nutiden har man rikt
tillfälle att bevittna detta uti Ryssland å ena sidan,
uti staterna med demokratiskt styrelsesätt å andra, här
vanligen under form af majoritetens förtryck af
minoriteten. Majoritetstyranni är en alldaglig företeelse
uti det moderna statslifvet Äfven hotar statens
allmakt, utöfvad af ett enväldigt parlament. Vi närma
oss allt mer antikens uppfattning af statens makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
