Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inhöstats. Och som de sista erfarenheterna städse äro de
starkaste, så blefvo de i några fall mer än tillbörligt
beaktade. Sålunda föranledde de missbruk, som
Gustaf III bedrifvit med den stora sjötullen, att makten
öfver tullarne flyttades väl ensidigt öfver till
ständerna. På samma sätt med rikets gäld, hvilken liksom
riksbanken helt och hållet ställdes under deras vård.
I andra fall ledde gamla vanor och åskådningssätt till
enahanda resultat. Så i fråga om bevillningarna i
allmänhet och deras fastställande icke i form af lag,
gifven af konung och riksdag gemensamt, utan genom
ensidigt beslut af den senare — såsom tidigare af
stånden hvar för sig.
Betänkligast af allt var dock, att vid denna
maktfördelning själfva styrelseorganet, regeringen, kom så
till korta. Man delade så, att intet eget rum blef
kvar för den. Konung och ständer togo allt och
statsrådet blef blott ett rådgifvande organ utan någon
själfständig makt och myndighet. Detta var en frukt
af rådets desorganisation 1680. Tidigare hade man i
Sverige ägt ett regerande råd och verklig
ministerstyrelse. Men den vanskötsel, som rådet låtit komma
sig till last under förmyndarstyrelsen 1660—1672,
liksom oviljan mot adeln hade gjort det i hög grad
impopulärt. Därför var det lätt under den följande
tiden af skiftesvis envälde och ständervälde, då
ingendera ville tåla någon vid sidan om sig, att betaga
rådet all själfständighet. När så den stora uppgörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
