- Project Runeberg -  Sveriges författning och den moderna parlamentarismen /
98

(1904) [MARC] Author: Pontus Fahlbeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

må det gerna kallas och anses som »den rätte
suveränen», blott man ej därmed förbinder oriktiga
föreställningar om dess verkliga roll i detta fall[1].

Emellertid är den ordning, som råder med
afseende på de omedelbara statsorganen, statschefen och
representationen, samt hvarderas andel i statsviljans
bildande mycket olika uti de särskilda till denna grupp
hörande staterna. Äfven det medelbara, dessa
underordnade organ, som handhafver statsviljans utförande,
(statsrådet, ministären, regeringskollegiet) innehar en
mycket olika ställning. På grund häraf sönderfaller
den parlamentariska typen uti trenne skarpt skilda
underarter. Dessa äro: den enhetliga parlamentarismen
(den engelska), den dualistiska parlamentarismen (den
svensk-amerikanska) samt den blandade
parlamentarismen
eller hvad man nu vill kalla den schweiziska.
Omöjligt är ej att i framtiden ännu andra former af
demokrati kunna uppstå — den omedelbara antika och
utskottsvälde såsom det forna svenska. Tecken till
både det ena och det andra saknas dess värre ej.
Men tills vidare äro de tre nämnda slagen de enda,
med hvilka vi hafva att sysselsätta oss.


[1] Föreställningen, att det väljande folket uti dessa
författningar är statsmaktens bärare, såsom Rehm (Allgemeine
Staatslehre)
och andre uttrycka sig, eller det primära statsorganet, såsom
Jellinek säger, vore endast för det fallet riktig, att imperativt
mandat bunde de valde och de ej vore rätta representanter. Där det
ej är fallet, har folket platt intet att skaffa med statsviljans bildande;
och det är dock det som är afgörande ej blott beträffande
statsmaktens innehafvare och primära organ utan framför allt
beträffande författningarna och deras indelning, hvarom här är fråga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:52:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fpsvforf/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free