Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är emellertid öfverflödigt, att här ingå på
en närmare karaktäristik af parlamentarismens former,
då de i det följande skola utförligen framställas.
Däremot torde vara skäl att ännu yttra några ord om det
inre förhållandet emellan de olika statsformer, som
här i korthet skizzerats. Ty de äro, såsom ofvan
antyddes, delvis länkar uti en och samma
utvecklingskedja.
Att nyare tiders envälde i Europa omedelbart
öfvergår till den konstitutionella monarkien, är utan
vidare klart. Ty så har faktiskt redan skett utom i
ett enda fall, Ryssland. Men näppeligen lär någon
betvifla, att förr eller senare detsamma sker äfven där.
Däremot lär ej lika allmänt erkännas, att den
konstitutionella monarkien för öfver till de demokratiska
statsformerna. Dock torde det obestridligen vara så.
Det har redan så gått med flera monarkier, såsom
Englands, Sveriges, Norges, och är uppenbarligen på
god väg att så gå med andra såsom i Belgien, Italien,
Danmark m. fl. stater. Det är egentligen endast i
Tyskland och Österrike, som den konstitutionella
monarkien alltjämt synes ha fast mark under sig, och
detta förnämligast enär den är af det äldre slaget med
oktrojerad författning. Men äfven där torde snart nog
de fötter stå för dörren, som skola bära dessa
statsformer ut. Ty hela den sociala och politiska
utvecklingen uti nyare tidens Europa pekar åt detta håll.
Ståndsväsendets upplösning och den allmänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
