Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid sidan om den organiska författningsrätten som
uti intet annat land. De viktigaste institutioner,
såsom premiärministerns ämbete och kabinettet, hvila
sålunda endast på politisk praxis. Sådant synes för
oss reglementerande politici som rena obegripligheter.
Men nästan ännu besynnerligare förefaller en
annan för Englands offentliga rätt utmärkande
egendomlighet. Man upphäfver i regeln icke en lag,
därför att den blifvit föråldrad och obrukbar. Man gör
som de gamle romarne, låter de en gång antagna
lagarne bestå, men tillämpar dem ej eller stiftar nya,
som kringgå dem. Häraf följa tvenne hvar för sig
märkliga förhållanden. Ur bruk kommen rätt och
gällande rätt stå sida vid sida om hvarandra; och
den förra omtalas och beskrifves ofta ej mindre
utförligt än den senare. Öfverallt stöter man på
sådana af utvecklingen öfverflyglade monument, som
emellertid likt andra antikviteter omhuldas och bevaras
med synbar pietet. Ett allbekant exempel härpå är
monarkens aldrig upphäfda rätt att vägra sanktion å
ett parlamentsbeslut, ehuru intet bruk af denna
vetorätt ägt rum sedan 1707, och hvarje engelsman skulle
anse det som en statskupp, om så skedde. Men
vidare följer af denna obenägenhet att upphäfva gamla
lagar, att, närhelst utvecklingen kräfver en ändring
däri, man får söka en utväg att undgå dem på annat
sätt. Däraf en massa med undantags- och
speciallagar eller andra ofta mycket märkvärdiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
