Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig som slutstenen uti parlamentets finansiella allmakt.
Äfven lagstiftningen tillhör helt och hållet
parlamentet. Konungens andel däri är numer blott att
sätta the great seal under dess beslut. Teoretiskt
har konungen visserligen sin vetorätt i behåll, ty ingen
akt har fråntagit honom den, men utöfningen däraf
är för alltid suspenderad. Huru detta tillgått, kunna
vi här ej närmare skildra. Det har skett, utan att
statsmännen eller ens monarkerna själfva vetat af det;
men det är ändock en frukt af deras egna handlingar.
Tingens inre logik gäckar på detta sätt ej sällan
statsmännens planer. Här var det monarkernas
bemödanden att städse äga en fast majoritet i underhuset, som
hade en för konungamakten så ödesdiger verkan. Ty
när städse full harmoni rådde mellan regeringen och
underhusets majoritet, vidtogs af den senare intet
beslut, som ej i förväg var af kronan gilladt. Den
efterföljande kungliga sanktionen var i följd däraf
själfklar. Under ett århundrades praxis ingick detta så uti
det allmänna föreställningssättet, att när sedan makten
att skapa en majoritet i underhuset gled kronan ur
händerna, vetorätten af sig själf följde med. Den
kungliga sanktionen hade framstått så länge som en
formalitet allenast, att den till sist fullständigt blef det.
Kronan äger numer i England ingen själfständig
andel i lagstiftningen utom beträffande s. k. provisional
orders, förordningar rörande vissa mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
