Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Italien den s. k. regionalismen, d. v. s. de lokala och
de därmed förbundna personliga intressenas
herravälde. Italiens Camera del deputati är i det afseendet
knappt en modern representation; och mest af allt
skiljer den sig från Englands underhus med dess
stränga seder i ty fall.
På Balkanhalfön, framför allt i Grekland har
som bekant försök gjorts att acklimatisera den
engelska parlamentarismen. Enkammarsystem och
ministerstyrelse skänka där i fullt mått de yttre
statsrättsliga betingelserna för densamma, men
partiförhållandena och menniskornas beskaffenhet stämma illa
öfverens med fordringarna hos detta högt utvecklade
system.
Af våra båda grannländer Norge och
Danmark förmenar sig det förra ha fullständigt
genomfört det gängse parlamentariska systemet. Den långa
konflikt mellan storting och konungamakt som
djupast berodde på grundlovens af 1814 heterogena
natur, och som 1884 slöt med en politisk dom öfver
statsråden utan like i nyare tiders historia, har
faktiskt genomfört det fulla folkstyret. I ett par
afseenden erinrar äfven detta ganska mycket om den
engelska typen, nämligen genom enkammarsystemet,
denna nödvändiga förutsättning för en enhetlig
majoritet, samt konungens suspensiva veto och ringa
inflytande. Äfven öppnar anordningen med regering i
konungens frånvaro väg för en kabinetts-styrelse utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
