Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedgång och med opartisk hand verkställa de
regeringsombyten, som systemet kräfver. Likaså kan i
allmänhet en monark eller ännu bättre en drottning —
ty till detta system passar bäst en kvinna på tronen —
utan svårighet finna sig uti den passivitet, som det i
öfrigt ålägger statschefen. Genom uppfostran och
etikett uteslutna från vanliga dödliges arbete och strider,
försona de sig lätt med den roll af »roi fainéant,»
som författningen bestämmer dem till.
Men passar allt detta för presidenten i en
republik? Innan han mottog sitt höga ämbete, var han
själf partiman, inblandad uti dagens strider. Och som
väl ingen utses därtill, den där ej höjer sig öfver
mängden genom sin kraft och sin begåfning, så blir
det för honom dubbelt svårt att så att säga skrinlägga
båda och döma sig själf till den upphöjda
overksamhet, som ämbetet kräfver. Presidenterna i öfriga
republiker utom Schweiz äro vanligen män, som med
kraftfull hand ingripa uti tingens gång och alldeles
icke nöja sig med att spela rollen af en
parlamentarisk Dalai lama. Det vore underligt, om ej i
Frankrike samma tendens skulle göra sig gällande. I
verkligheten är det nog också så. De historiska händelserna
bevisa det. Utaf de sju (sex) presidenter, som
Frankrike ägt sedan 1875, ha ej mindre än tre nedlagt sitt
höga ämbete i förtid. De ha icke kunnat förblifva
den fasta punkt uti kabinettsväxlingarnas mekanik och
de viljelösa åskådare däraf, som systemet fordrar, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
