Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
presidentens och regeringens makt. Slutligen sitter den
högsta domstolen som en sista gränsvakt mot öfvergrepp
och olagligheter af både kongress och president, ifall
de tillfälligtvis skulle allt igenom tillhöra samma parti
och ville våldföra sig på författningen.
Det är klarhet och konsekvens uti detta system.
Men det strider så totalt mot europeiska idéer om
demokrati och parlamentarism, att flertalet af dem, som i
senare tid yttrat sig därom, anse det som mycket
misslyckadt. Och vore mekanismen uti denna författning
allmännare känd, så skulle säkert omdömet bli detsamma
bland massan af liberala och radikala politici. Ty
denna parlamentarism förliker sig icke med
majoritetsvälde; ja, den vänder sig fullt medvetet emot
det. Endast inom hvartdera huset för sig kan
majoritetsprincipen göra sig gällande, ehuru man
visserligen aldrig försummar att i utskotten insätta
motsidans män till hälften på en när. Likaså härskar
majoritetsprincipen vid alla val. Presidenten själf är
sålunda en partiman, som vid fördelningen af ämbetena
måste handla som sådan. Men detta är snarast emot
författningens anda. I alla händelser är han bunden
af senaten härvid. Öfver landets styrelse i öfrigt
råder ingen majoritet. Tvärtom är ett partivälde så vidt
möjligt därifrån bannlyst.
Detta är något att beakta, särskildt i vårt land.
En demokrati kan existera utan majoritetsvälde och
flertalsregering. Vidare kan makten vara delad, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
