Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afskrifning, att de ordinarie inkomsterna nu utgöra ej
mer än sjättedelen mot bevillningarne[1].
Af ännu större betydelse för utvidgandet af
riksdagens makt är dock den ständigt fortgående
specialiseringen af utgiftsstaten samt
inskränkningen uti konungens förfoganderätt öfver
besparingarne. Uti RF. §§ 62 och 64 stadgas, att
riksdagen äger fastställa, huru särskilda summor af de
anslagna medlen skola under bestämda hufvudtitlar
för särskilda ändamål efter den upprättade staten
användas. Dessa stadganden afsågo endast
bevillningarna och vidare enligt grundlagstiftarnes mening blott
slutsummorna för de åtta hufvudtitlar, hvari riksstaten
var fördelad. Hade sist nämnda uppfattning
förblifvit gällande, så hade konungen haft ganska fria
händer att med tillgängliga medel utföra de anordningar,
honom för bäst syntes. Karl XIV Johan förfor till en
början äfven så. Men tack vare statsutskottets
granskningsrätt samt statsrevisorerna har efter hand, och
isynnerhet sedan riksdagarne blifvit årligen
återkommande, en specialisering af anslagen inom
hufvudtitlarne genomförts, som i förening med en år 1841
fastställd ordning för konungens rätt att förfoga
öfver besparingarna i hög grad betagit honom hans
handlingsfrihet i afseende på allt, hvarmed en utgift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
