Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jämnats för den nämnda utvecklingen och densamma
i hög grad underlättats, men den har ej däraf satts i
gång. Andra inflytelser hafva vållat det och bland
dessa naturligen först att nämna den hos alla lagstiftande
församlingar inneboende sträfvan att utvidga sin makt.
Ej minst är denna sträfvan liflig uti den dualistiska
parlamentarismen, där riksdagen enligt författningen
redan förut innehar en så stor andel i statsviljans
bildande, och där utskottsväsendet är så starkt
utveckladt. Men utom och jämte denna för alla
folkrepresentationer gemensamma sträfvan hafva andra orsaker,
säregna för detta fall, varit verksamma. Dessa orsaker
äro dels objektiva, i författningen liggande, dels
subjektiva, utgående från människornas föreställningar och
önskningar.
Den objektiva uti författningen liggande
anledningen till en förskjutning uti maktfördelningen
mellan konung och riksdag är behofvet i vissa fall
af ställföreträdarskap. Den dualistiska
parlamentarismen liksom i grunden äfven den konstitutionella
monarkien, hvars författning jämväl bär på en dualism,
fordrar nämligen, att statschefen är en man i sin fulla
kraft, som både kan och vill utföra sitt ansvarsfulla
värf. Som bekant är detta ganska likgiltigt under
kabinettsparlamentarismens regim, men ej så där
statschefen är med om att bilda statsviljan på själfständig
grund. Uti republikerna med dualistisk författning
kan denna fordran, att statschefen skall vara fullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
